Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1852, sida 2

— — — — KA U —— häsde lorden hufvuddragen i de åtskilliga förslag till parlamentsresorm, hvilka blifvit väckta före akten af 1832 och utvecklade att man med denna stora åtgård hufvudsakligen åsyftat att från valrätten utestånga de rent nominella valorterna och inrymma valrått åt de ståder, som dittills varit orepresenterade. Det var den gången icke meningen att det icke skulle finnas valorter med små valkorporationer. Man ansåg åfven detta för att vara särdeles oklokt, och det skulle tillintntgöra jemnvigten i författningen, om blott grefskapen och de stora ståderna skulle vara valberåttigade och de små valkorporationerna uteslutna. Hvad derföre upphåfvandet af valråtten angick, åsyftade den föreliggande billen att upphåfva valråtten i håndelse af bevislig bestickning, och genom en annan sårskild bill ville han föreslå en betydlig förändring i såttet att undersöka dylika bestickningar. I kraft af denna bill skulle det vara kronan tillåtet att, efter en derom erhållen adress från huset, åfven om denna blott grundade sig på ett rykte, utnåmna en kommission med samma undersökningsmyndighet som den, hvilken visat sig så verksam i saken mot valmånnen i S:t Albans. Med hänseende till valrättens utvidgning bestodo de grunder, från hvilka det föreliggande förslaget utgingo, deri, dels att den i reformakten af 1832 för husågare faststålda census af 10 var för hög, dels — och detta skål hade mycken vigt för honom — folkets stigande intelligens. Han föreslog derför att nedsåtta den för husågare gållande census till 5 E, hvilket skulle föröka valkorporationerna med en stor mångd personer, åt hvilka, derom var han fullt öfvertygad, valrälten tryggt kunde inrymmas. Han ville icke föreslå föråndringar i de allmånna beståmmelserna för valcensus i grefskaperna, men trodde dock, att om de, som betalte skatt för 20 egendomsvårde, kunde vara medlemmar af juryn, skulle de icke vara oskicklige att utöfva valrätten. Det föreslogs vidare att nedsåtta den på lifstidsoch långa arrendekontrakter grundade valcensus från 10 till 5 och göra dem valberåttigade, som erlade 40 sh. i årliga pålagor, vare sig att de bodde på landet eller i ståderna. Man hade, anmårkte lord John, uttalat sig skarpt emot små valorter, under den falska förutsåttning, att alla sådana stållen voro besmittade af korruption, ehuru många icke sörtjente denna förebräelse, hvilken förr vidlådde vis sa stora ståder. Men, invånde man, i sådana små valorter var sörmögenhetens inflytande icke allenast sörherrskande, utan nårmade sig i vissa fall till att vara en omedelbar kallelserått. För att undanrödja denna invåndning föreslogs, att i de fall, då en valort hade mindre ån 500 valmån, då med densamma förena grannorter, och då de flesta af dessa små orter låge i agrikulturdistrikterna, skulle den i reformbillen faststållda allmånna jemnvigten i interessena icke blifva rubbad. Hvad en valbarhetscensus betråffade, så var han ånnu af samma tanke som i fjol, och han hade derför upptagit en paragraf i billen, som upphåfde samtliga parlamentsakter sedan drottning Annas tid, i hvilka en dylik census sordrades. Det förekom honom derjemte som om de eder, som sordrades för intråde i parlamentet, icke voro så beskaffade, att de borde bibehållas. Denna bill föreslog att föråndra dessa eder och i en af dem hade han icke infört orden: -vid en kristens sanna tro. Billen innehåll vidare en bestämmelse, som stadgar, att når en parlamentsmedlem, som beklådde ett arbete under kronan, af denna befordrades till en annan befattning, icke då behösde afstå från sitt såte i huset och underkasta sig nytt val. Lord John nämnde sedan de få obetydliga föräåndringar han årnade företaga med hänseende till Skottland och Irland, och anmårkte, att, ehuru det icke var hans mening att förändra den i Irland för landtdistrikterna gållande valcens— OL UEEEEEEEEEE —— Viktar får hvilken det nu höriade hlifva I