Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1852, sida 1

-Höger och venster — ja, allt är på sned. Full är du, gata, och det med besked.Just dä viktor sväfvade kring hörnet af Gräbrödersträtet, stack månen — helt visst af pur nyfikenhet — fram sitt bleka anlete genom den numera klarnade himlens så qvarlemnade molnslor. Tillsälligtvis kom Viktor att vånda sig om. Vid månens sken såg han — horresco reserre — tått bakom sig en blek figur, af lika våxt och drågt som han och, som han kryssande gatan sramåi. — Hurra, verda! utbrast Viktor, båpnande får synen; hvad år herrn för en kuriös karl? Herrn måtte visst inte vara hemma hår på Jorden. Eller hvalsa? Intet svar. Den bleke tycktes ej ha reda på om han var hemma i himlen eller på joren. — Är herrn någon af englarne? Kanske Titulus Rafael? Intet svar. Englarne förstå helt visst ej svenska. — Nå, så år herrn vål hin onde sjelf i egen håg person? Då skall f-n ta herrn. Vik hådan, satanas! Intet svar. De der andarne åro bra ohåffligt folk. — Hu, så rysligt! pustade Viktor, med en blick på sin efterföljare; nu förstår jag ....