rorna höllo genast stilla, och de resande hoppade ur. — Du Viktor? — Och du Edvard? Ropade de båda vännerna på en gång, i det de skakade hvarandras hånder. — Nå, frågade Viktor, den första af våra resande, hvar och hur har du tillbringat din jul? — F-n så tråkigt, min bror. Jag konditionerade hos en låsare, der man till frukost fick Guds ord, till middag Guds ord, till qvållmat Guds ord, och åndå oveverades eld och svasvel. så ofta man behagade. — J0 du har julat kristligt du, stackars vän. — Men du då, din hedning? — Jo, okristligt tressigt. Jag har legat i köpenhamn, åtit min julgröt med danska studenter, freqventerat operan hvarenda qvåll och hållit mig väl med Byens smukke Piger-. — Ah se, det der låter höra sig. Men du får inte för Köpenhamns opera och -smukke Piger glömma, alt man kan ha roligt i Lund också. Vålkommen glada Lund! Jag dricker dig till. Tjo Malaga! Och Edvard tog upp ur sin nattsåck en butelj Madera, drack och räckte sin kamrat buteljen: