Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1852, sida 1

—— — — — — ——— den evigt unga Lundagården. Du slutar måhånda med Gluntens klagan: Ack, i Arkadien åfven jag har varit!och din lille glunt (jag ponerar, att du har en sådan) skall klappa hånderna af förtjusning och utropa: — Snålla pappa, jag får ju också bli student, då jag blir stor en gång? Det år möjligt, alt du numera residerar i en praktfull våning, glånsande af rikdom, doftande af smak — men du torde i dina rikt upplysta salar ännu sucka efter de timmar af fröjd, som förflåto på din lilla studentkammare. Der brann kanske blott ett ljus, men det lyste öfver lyckliga ansigten. Du kan nu vara omgilven af mera talrika och mera lysande bekantskaper — men vänner, sådana du hade dem vid akademien, finner du icke så lått på lifvets stora landsvåg, der det icke år så noga, om man slår kamraten från håsten, blott man sjelf kommer i sadeln. 01 les beaux jours ils ne reviennent pas plus. Det år min afsigt att ur studentlifvets panorama låta några glädjens och ungdomens bilder svåfva förbi eder blick. Jag år vål för mycket kosmopolit för att betrakta Lund som någon urbs prima terre eller Lunds tullar