Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1852, sida 1

ÅD:::g — ett helt, medelst en mur, som åfven innesluter trådgårdarna. Bland taslorna finnas åsven prospektor af det inre i Moskeen, den gyllene salen och sontainerummet, en mausolåe och, till minne al en ung, vacker surstinnas förtidiga död, en tårkålla. Krims Tartarer bilda, i afseende på typen, en gradvis öfvergång från Krims södra kust, der de kaukasiska ansigtsformerna herrska, till de nogaiska stepperna, der de nårma sig Mongolernas form. Vidare ser man modeller till ett tartariskt kaffehus, med dess underliga bygsnadssätt, der trappan till andra våningen går direkte från gatan, långsefter men utanpå huset. I undra våningen äro de rum belågna, der handtverkare och konstnärer för publikens ögon syllelsåtta sig med sina arbeten. En annan modell visar oss en moske, som står i förhindelse med sin skola. Hr Kiesewetter har mest bearbetat Tartarernas afdelning, man finner der flera taslor, framstållande ceremonierna vid deras bröllop, en sigurgrupp i eft vårdshus, en annan tafla visar huru åndamålsenligt de tartariska tiggarne förstå att placera sig framför en bagarebod, under det med bråd belastade bordet. Äfvenså har man tillfålle att af ett stort antal porträtter studera tartariska ansigten. Man ser åsven portråtter al flera qvinnor; bland andra en familjegrupp i det inre af ett harem. Huru målaren fick tillfålle ätt måla denna grupp, då Tartarerna, såsom varande muhamedaner, dölja sina qvinnor för verldens Ögon, har han beråttat på följande sått. — Når Mollahn högt upp från minareten ropat till middagsbön och de fromma månnen förråttat sin bön, begaf jag mig till vårdshuset, der jag förtårde min middagsmåltid, som bestod af stek, soppa och i vinlöf invirade köttbullar. Der träslade jag ofta en Tartar, som åt ett kokt fårhufvud, eller ock åt jag stundom fårhufvud och han stek; ty endast dessa råtter finnas i de tartariska köken. — Jag blef, sade jag till honom en gång, som gosse bortröfvad i Karasubasar af de donska kosackerna, hvilka mycket ålska barn. Dessa kosacker hafva låtit mig låra målarekonsten, för att hafva någon som kunde måla deras helgonbilder, ty de tro att Gud och hans helgon låtit afmåla sig. Der har jag glömt mycket af det tartariska språket, hvarför många Tartarer tro, att jag år en Ryss, oaktadt turbanen betåcker mitt hufvud likaval som ditt; derför ville jag gerna bo hos en familj, der jag åter kunde lära mig språket och få återse de gamla kåra hemsederna. Mitt öde gick mannen till hjertat, och han upplåt åt mig ett rum i ölversta våningen af sitt temmeligen afsides liggande hus. Under mig bodde han sjelf i sitt harem med sin familj. Denna bestod af hans hustru, dennas moder och två yngre systrar; och som sin andra hustru hade han årft en broders enka, hvilken förökat hans samilj med 5 barn. Hår hade jag tillsälle att närmare umgås med honom, men de qvinliga medlemmarna af sa