Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 2

— ——A — ———— om en Lundastudent. Men ni bår fråga honom sjelf, för att kunna få en riktigt tillfredsstållande definition. Han skall såga er: jag år en glad sjål vid bålen, oförskräckt i slagsmål, examina och tentamina, trofast bland vånner, ålskande hos min flicka, modig i striden för fosterlandet och varm för det sköna och sanna.Studentens lif genomgås af en egen lefnadssrisk poesi. Äfven de bekymmersullaste stunder förljufvas af det glådtiga ungdomssinnet. Studenten år ortodx, ty han sörjer sållan för morgondagen. Har han någon riksdaler på fickan och lefver ånnu krediten — hvad år då skål att sörja? Söta pappas rekkommer vål en gång, stor sak om det blir i morgon eller öfvermorgon. Man har emellertid i andra ståder tåmligen dimmiga begrepp om studentlifvet i Lund. Dessa mycket ordentliga gamla herrar, som bruka stiga upp kl. sju, dinera kl. ett och lågga sig kl. precis tio, som på sin höjd fyra gånger om året tillåta sig ett litet rummel med toddy, tvåstyfverskille och sockervatien — de föra ståndigt på tungan den utslitna frasen om studentrummel och studentskulder. Annat beskedligt solk har vidare kompletterat den med de vidunderligaste tillågg och så har den, som sdomtröstls dogm, vandrat hela Svea rikes