velllla lest egde rum 1 SåT a UT4ICsamhällets lokal, och bevistades af en lika stor som utvald samling af stadens innevånare. Tillstållarne voro kommerserådet m. m. 0. Wijk, domprosten J. H. Thomander, borgmästaren C. H. Evert, samt grosshandlanderne B. E. Dahlgren, J. J. Ekman och C. F. Wern j:r. Kommerserådet Wijk, som sörde ordet, proponerade skålen för H. M. konungen och det kongl. huset, en skål för grefve A. E. v. Rosen, en för lånets höfding, statsrådet m. m. Fåbrous, samt slutligen en för damerna. En skål för jernvågar föreslogs af domprosten Thomander, och en för Götheborgs vålgång proponerades af grefve von Rosen. Ålla talarne voro sårdeles lyckliga i sina föredrag, i synnerhet statsrådet Fåhraeus och domprost Thomander, hvilka talare och synnerligast den sistn. ofta afbröts af de församlades bifallsyttringar. Samtlige skålarne åtföljdes af fanfarer och lifliga hurrarop. Tillstållningen var i alla afseemden storartad och belåtenheten var allmån. Skålen för grefve von Rosen beledsagades af följande af en nårvarande gåst, mag. J. Wallin författade versar, som afsjöngos af inbjudne sångare: Högre strider kunna stridas För ett ålskadt fosterland, Heligare lager vridas Kring en ådel hjessas rand, Högre känslor kunna svalla, Högre pligter mannen kalla, Högre hjertat vidga sig, Än på blodig åras stig. i Når den lagers stolta fågring, Vissnad, fallit långesen, Och de bragders gyldne hågring Sjunkit uti glömska ren, Står ånnu, med upprått panna, Minnesstoden af den sanna Ära, som Du årligt vann, Fosterlåndske riddersman! Ej med hjeltens skarpa klinga Kämpar Du, Du stridsman god; Segrens åra vill Du tvinga Med ett fredligt snilles mod. Öfver hed och dalar djupa, Hvarest höjder stiga, stupa, Stråckas skall ditt segertåg, Härifrån till Ejstravåg. Och det jern, som dvergen hamrar, Invid svenska sjöars våg, Brutet utur bergets kamrar, Tjena skall blott fredlig håg. Såsom förr i krigets minnen Jernet skilde folkens sinnen, Skall det i en båttre tid Ena dem i idog frid. Och för skålen för jernvågar hade likaledes af mag. J. Wallin författats följande versar, som åfvenledes afsjöngos, neml.: Menniskosnillet får ej hvila; Framåt, framåt, lösen är; Att mot nya segrar ila Är dess mäktiga begär. Hvad är sannt i dagens strider, Skall med sannings rätt bestå Och ur tvist och kamp omsider Fram med kransad tinning gå. Se hur dristigt snillet tågar Hän utöfver jordens grus, Hur det söker, forskar, frågar Efter sanning, efter ljus. Skymda verldar blicka åter Fram ur evighetens natt; Rymden sina djup upplåter Med de stjernors gyldne skatt. Fort, som tanken, ordet ilar Öfver berg och sjö och land. Ej det stannar, ej det hvilar, Förrn det hunnit önskad strand. Ångans snabba hästar ljunga, Utan rast och utan ro, Fram der bafvets böljor gunga, Fram der odlarns skördar gro. Och ur folkens bjertan skjuta Känslor utaf mod och tröst; Krafter sig till krafter sluta; Hoppet lifvar hvarje bröst. Odlarns tunga mödor lönas På hans ärfda tufvas jord, Idoghet och flit bekrönas Öfver lycklig fosterjord. Hittills Svea ifrån fjellen Fjerran skådat andens strid, Brutit fredligt jern ur hälien, Värnat tysta mödors id. Snart af jern en brygga kastar Äfven bon kring land och sjö, Och med ångans krafter hastar Mellan sina klippors snö. Än en gång med fredlig ära Så dess namn ur glömska går; Fjerran länder skola lära.