Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 2

marna inät landet), deraf emellertid endast hälsten åro hvita. Hufvudstaden år Cayenne, belågen på en ö i utloppet af Cayenne-floden, såte för guvernören och bebodd af 3000 menniskor. Af andra ståder eller platser mårkas Courou, bekant genom det olyckliga kolonisationssörsöket af år 1763, då 13,000 kolonister hår afledo i de herrskande febrarna. La Garielle, La Mana, Oyapok samt Sinnamary, dit år 1797 (åfvensom till Courou) flera deporterade blefvo bragta och dit åfven den första redan afgångna laddningen af Prinsen-presidentensoffer, till största delen exdeputerade och hederliga borgare från de franska departemangerna, Järer vara destinerad, och der de slesta förmodligen skola lömskt träslas af den dåd, åt hvilken Napoleon icke vågat att inför Europas ögon låta dem offentligen hemfalla i fåderneslandet. Vi hafva en gång hört berättas en anekdot, som på ett i sanning sorslustigtsått karakteriserar Europeernas öde i de sarliga kolonierna under eqvatorn på vestkusten af Afrika. Det var en till Europa lyckligen återkommen embetsman från en dansk koloni, som berättade: Först når vi kommo dit, hade vi om qvållarne reguliert vår lilla vhist; efter en månads förlopp var fjerde mannen borta och vi måste spela tråkarl,s efter ånnu en månad voro vi endast tvenne qvar till en bedröslig piket, och inom första halfåret nödgades jag redan helt ensam sitta och — lågga patience. Förhållandet blir nog alldeles detsamma i det tvärsösver på andra sidan oceanen liggande Cayenne. (Ö. P.) LLLLALAAHww0AA mmmmim:in:nn Rn 0 a ia