Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1852, sida 1

engång förberedde dödssängen: -Du kan trösta dig dermed, sade han, att du ätminstone icke blir skendöd. Vi tro tvårtom, att friheten tills vidare blott år skenöd, och att då den kommer, som år nog manhaftig att ge honom en stöt i ryggen så han vaknar, så skall han förtvisladt resa sig ur sin graf och slåss med try par armar, som Starkotter. Men om Starkotter låsa vi att han i Bråvallaslaget gick så sörtvisladt på, att, ehuru han miste halfva hakan som hångde och dinglade, bet han dock fast i skågget och mejade fienderna neder som ett moget hafreland, samt att hans ena oxeltand var så stor att den en långre tid begagnades som en klockklåpp i någon kyrka i Danmark. Så skall åfven friheten icke frukta för att bita i det blådande skågget, ty enligt herr Fjellstedts påstående skall ju en tidens frihetsman och demokrat igenkännas på sitt orakade skågg, och hända kan det åfven att en frihetens oxeltand kommer att begagnas som klåpp i alla tidens stormklockor. Men efter som vi ledt friheten in på hjeltebanan, så tro vi den förnåmligast kommer att likna Simson, då han slog Filisteerna med ett så förtråffligt vapen som en åsnakindbåga, ty reaktionen, som närer sina svaga lungor med åsnemjölk, kan också vara vård att i sinom tig då en så årofull dåd som för en af sina egna käftar. Emellertid tycka vi skåningar liksom hvarje annan opartisk tidningslåsare att våra publicister och andra skriftstållare, som arbeta på folkets upplysning, hålla sig alltför mycket inom småsakernas, lokalintressenas, de politiska partiernas eller de utlåndska politiska nyheternas områden, i stållet för det verkligen stora i upplysningsvåg genom att visa hvaruti menniskans sanna politiska frihet egentligen består. De borde med all makt kasta sig öfver föråldrade vanor, lagar, institutioner, visa det felaktiga i lagskipnings och lagstiftningsvåg, i beskattningen, jordens indelning, kyrkovåsendet, qvinnans stållning i samhållet, armåens organisation och mycket annat, hvari reformer åro af nåden, och derjemnte söka att utreda den sociala srägan samt huru egendom och proletariat kunna räddas och jemnkas så att den ena ej plundras och den andra icke blir nödlidande. Allt detta kan vål icke en utföra, ty dertill behöfdes en ny Thorild, men förenade krafter kunna dock utråtta hvad den enskilte icke förmär, och förr ån folken lära att inse sina behof, låra att förstå och fatta sanningen, förr kunna inga reformer åstadkommas, ingen förbåttring af statskicket tillvågabringas. Det första af allt år således upplysning, det år en sanningens uppenbarelse. Såsom kuriosa i lagstiftningsvåg må hår an föras, att vi med förundran sett huru en person, som bestrider en obetydlig del af en bland de simplaste befattningar i samhållet, vaccination, måst får den lilla operation att koppmpa barn i ett par mindre solkrika sochnar, årligen sullskrifva 12 å 13 ark tabeller öfver denna förrättning g. i stället för det enkla och enda nådvåndiga att införa detta på sina behöriga stållen i presterskapets husförhörsläng— — — —l—