Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1852, sida 1

stan alldeles lugnt), för att på fisklåget R. höra efter, om ej någon fiskare, som varit ute i samma årende, som Lars Jonsson och Gustaf, kunde gifva honom någon underråtelse om dem. Några fiskare beråttade då får honom, att de på hemfarten fått se en båt, hvilken de ansågo för Lars Jonssons, komma seglande utät, samt att de då ropat till dem, som voro i båten, att de ej borde bege sig längre ut, utan genast vånda om igen, emedan stormen var för håftig långre utåt hafvet; men att de tillropade antingen ej hårt hvad de sade, eller ock ej aktat på deras varning, utan fortsatt sin resa. Med denna föga tröstande underrättelse återvånde Sjöstråm hem. Hemkommen, gjorde han alt får att lugna Anna, och efter mycket dfvertalande förmådde han henne åntligen att gå till sångs, hvilket han åfven jelf gjorde, sen han vid fönstret; som vette åt hafvet stållt en brinnande lampa, hvars sken skulle vågleda Lars Jonsson och Gustaf, om de under nattens mörker skulle komma i nårheten af dn. Natten skänkte, som man lått kan förestålla sig, ej mycken hvila, hvarken åt gubben eller flickan. Sjöström gick flera gånger under natten upp på den omtalta kullen eller ner till stranden, för att utröna om stormen ej lagt Sig: men den fortfor med oförminskad häftighet nästan hela natten; först