Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1852, sida 1

gera familjens väl. Herr Kiesewetter har åfven sramställt en sådan scen. En Kalmuck hade nämnligen låtit presterna i templet bedja för sin sjuka håst, och dessutom rikligen försett sina husgudar med matoch drickoffer; men håsten dog likavål. På taflan står den vredgade Kalmucken och hotar med knutpiskan sin stackars afgud, den han nedkastat framför sig på marken. Under afdelningen Kalmucker i hr Kiesewetters samling finnas ånnu flera portråtter, hvilka framställa den särskilda kalmuckiska typen i flera olika åldrar, öfversteprestens rädshydda o. s. v.; men sårdeles interessant år stridsleken om bruden vid ett kalmuckbröllop. På en beståmd dag, når brudgummen skall afhåmta sin brud från hennes föråldrars tålt, upptråda två partier: flickorna och hustrurna, hvilka strida om henne. Stridens utgång kan icke vara tvifvelaktig; hustrurna gå med seger ur striden och öfverlemna den motstråfviga bruden till brudgummen, som derefter rider hem med sin sköna. På taflan sitter bruden med en tröstande våninna midt i rummet. Hvå hustrur dansa ånnu i segerglådje rundt omkring henne, omgifna af brudens föråldrar och slågtingar, samt af brudgummen och hans vånner. Hos Kalmuckerna råda vanligen fåråldrarna Öfver sin dotters hand; men gillar hon icke föråldrarnas val, så kan hon göra sitt öde beroende af en Gudsdom. Donna består stundom uti en knytnåsvestrid mellan den af föråldrarna beståmda brudgummen och rivalen, som bruden valt; men stundom anförtror hon sig åt snabbheten hos en håst, på hvilken hon flyr bort; hvarefter det år en lag för brudgummen, antingen att såka upphinna henne inom en viss tid eller afstå från sina råttigheter till henne. Denna sed hos Kalmuckerna satte målaren en gång i stor förlågenhet, hvilken håndelse han beråttar på följande sått: -Längsamt red jag en afton bort öfver de ofantliga stepperna, för att besöka en bortflyttad afdelning af horden, då hofslagen af en håst, som ilade efter mig och en qvinnoröst som bad om hjelp, våckte mig ur mina djupa drömmar. Innan jag ånnu lyckats fatta ett klokt beslut, jagade en ryttare förbi mig; denne höll framför sig i sadeln en flicka, hvilkens ängsliga ätbörder icke lemnade något tvisvel öfrigt, att hon blifvit röfvad och bortfördes med våld. Emedan jag var såker på, att stå under Kalmuckfurstens synnerliga beskydd, ilade jag efter flickråfvaren och fattade uti tyglarna på hans håst; innan Kalmucken hann våpna sig till strid, passade flickan på ett gynnande tillfålle, fattade i manken på min håst och kastade sig ågonblickligt framför mig i sadeln, hvarefter hon förstod att bringa håsten i ett så ilande språng, alt vi, utan att blifva upphunna, anlånde till furstens låger. (Forts.) ONS lager. (Forts.