Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1852, sida 1

————ä — s i grötsatet. Och nu var -Julqvållensaftonvard särdig. Kanske mängen af mina läsare tycker, att anråttningen vid ett så högtidligt tillfålle var nog tarflig, men Jag kan sörsäkra er, mina vårde låsare, att den var kråslig, i jemförelse med hvad som vankades i många, ja kanske de flesta öfriga siskarstugorna sam ma afton. Äsven kan jag försäkra er, mina låsare, att mången samma afton satte sig till ett mycket, mycket kräsligare och yppigare bord med mindre aptit, och gick derifrån med vida mindre tacksamhet mot den allgode Gifvaren i sitt hjerta, ån sam-u-—: don lilla fiskarkojan. . , Men det år vål ej förtidigt, att jag gör miNa läsare något nårmare reda för, i hvad sällsållskap de blifvit införda. — Sjöström den åldre, som till förnamnet heter Nils, år född På närmaste fisklåget R. Han har alltsern sin första ungdom varit sjöman; I början for han På långre resor, men vid 30 års ålder gifte han sig med Lars Jonssons syster, Kristina, och har seen den tiden endast gjort kortare resor, med skårgårdsfartyg. De sista 20 åren har han varit med en och samma skeppare, som båste man-, d. v. s. styrman. Han har nu snart i 20 år varit enkling. Han sörjde mycket sin hustru och ånnu, då samtalet nå gon gång faller på förflutna, lyckligare dagar,