Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1852, sida 1

ett nytt rön i statsekonomien. sör hvilket alla dess vänner skulle blifvit Morgenbladet förbundne; men regeringen vågade icke försöket, och vi tro att den gjorde rått deruti; ty statsutgifterne stego nåmnde år till 2,740,599 speciedaler, och sedan hela tulluppbörden, 2,099,427 speciedaler jemte alla öfrige statssinkomster dertill blifvit använde, återstod endast ett öfverskott af 1848 (ett tusen åtta hundra fyratioåtta) speciedaler. Det tyckes just icke vara någon öfverdrisven behållning, eller huru? Uti sin ifver att bevisa, det den stora skaran af fattiga husmån i Norge betraktade jordågarne derstådes med sneda ågon, och att svalget emellan dessa klasser år större i Norge ån i Sverige, hvilket åfven vi anse troligt, men på andra grunder, nemligen den norska bondens större råhet och dryghet, hade Svenska tidningen råkat yttrat: -Ilvar finnes ett fortepiano i ett svenskt bondhus; hvar finnas hos oss bönder, som spela qvartetter af Haydn och Mozart, såsom i Hedemarken?Denna lilla obetydliga fras, hvilken författaren blott utkastat, för att dermed låska den norska fåfångan 2), har nu fallit den löjliga Morgenbladisten öfvermättan vål på läppen, och han bygger derpå straxt låst de ståtliga ste luftslott om en bildning och förfining hos den norska bonden, som hunnit 2:ne århundraden (hvarsöre blott tvånne? drag så gerna till med tio; det kostar ingenting!) framom den svenska bondens ståndpunkt; -om icke den bonde, som spelar en Mozartsk qvartett eger långt mera bildning och år mera mottaglig för skål ån en annan o. 8. v. Nu råkar håndelsen vara den att hela historien om de norska bönderne och deras fortepianon Ke. år i hög grad apokrysisk: ty Svenska tidningens yttrande derom år synbarligen hemtadt ur Bloms statistik örver Norge 3), och denne i öfrigt ganska aktningsvårde författare, år likasom hans landsmån i allmånhet, något fallen för att skåra till i våxten, når det gåller att höja upp deras lilla fådernesland. Men om ålven den anförda omståndigheten vore bokstafligen sann, så år att märka, det Blom anförer densamma såsom ett undantag; och hela hans föregående berättelse om den norska allmogens musikaliska sinne visar på det tydligaste, att om man derefter skall, såsom Morgenbladet, draga någon slutsats om de norska båndernes bildning och förfining, blifver den just motsatsen af hvad Morgenbladet påstått, eller att de befinna sig på en ganska låg ståndpunkt i dessa afseenden — hvilket ålven år både sannolikt och lått förklarligt — samt betydligt underlågsen den svenska allmogens. Det torde icke skada att hår i sitt sammanhang införa det stålle ur Bloms Königreich Nor2) Hvar och en som något sett sig om i Sverige, vet att pianosorten, likasom violiner och t. o. m. guitarrer icke äro så särdeles sällsynia möbler i sörmögna svenska bondhus; vi känna det specielt om Blekinge, Norra Skåne och Angermanland. 3) Bloms hela arbete skrefs, för att göra Norge be kant och ansedt i utlandets Ögon, hvarlöre det åfven utgafs på tyska i Leipzig. —26 56