Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1852, sida 1

kallat nya bevis på de norska tidningarnes passion att oupphörligt skrodera Öfver sitt eget land och beljuga Sverige; och det år egentligen vid dem vi ville fåsta uppmårksamheten, då det nu år andra gången inom en månads tid som man från samma håll gör de mest opåkallade och tillika de mest skandalösa anfall emot vår nationalitet. Froör att visa huru ett visst enskildt intresI se förstått att tillskansa sig makten på norska storthinget, hade Svenska tidningen ansört att bönderna genomdrifvit grundskattens upphörande, samt att landet i det hela dersigenom blifvit i vissa afseenden lidande, och staten nödsakad att nästan uteslutande lefva af tullinkomsterne. Till stöd för denna äsigt, hvilken vi blott derföre omnämna, att densamma söranledt Morgenbladet att asgifva ett lysande bevis, huru föga nåmnde blad frågar ester sanning eller ens rimlighet, så snart det tror sig finna någon lägenhet att skryta — äberopade Svenska tidningen åtskilliga yttranden af norska amtmån och enskilda, aktade författare; men Morgenbladet svarar frankt nq. De norska sinancerne äro till den grad blomstrande och vål förvaltade, att de mycket vål kunna umbära icke blott grundskatter, utan åfven tullinkomster; ja, skulle Svenska tidningen såga ånnu ett ord, så svarar såkerligen Morgenbladet, att det norska statsverket icke behöfver några inkomster alls. Man erfar nu, till exempel, att -är 1845 utgjorde öfverskottet lika mycket som tullinkomstens belopp för 1846; man hade alltså kunnat, om någon nöd varit på fårde, lika så vål undvarit all tull i detta är-— Det sörsta, som härvid faller i ögonen är, att, om statsinkomsternas öfverskott på ett enda år varit så betydligt, att detsamma kunnat göra hela tullinkomsten för det följande året öfverflådig, måste antingen denna tullinkomst utgöra en långt mindre våsendtlig beståndsdel af de norska statsinkomsterne, ån man hittills förmodat, och detta land således åga andra, högst betydliga inkomstkållor, hvarom man hittills svåfvat i okunnighet; eller ock i Norge hafva intråffat ett i hela verldens finanshistoria oerhördt fenomen, nemligen att ett enda års öfverskott kunnat betåcka tre fjerdedelar af det följande årets statsutgifter — så stor andel af den norska utgifstsbudgeten måste nemligen tullinkomsterne bestrida. — Men de norska statsråkenskaperne för 1846 visa samma små inkomstbelopp som vanligt i tionde, sägskatt, bränvinsskatt o. s. v., och tullmedlen intaga äfvenledes sitt gamla hedersrum; och når vi sedan efterse det der mirakulösa öfverskottet i de norska finanserna för 1845, hvad finna vi då om icke den oerhörda summan af 180,606 speciedaler! ja, hela 180,606 speciedaler, hvarken mer eller mindre, hvarom läsaren sjelf behagade öfvertyga sig deraf, att norska statsinkomsterne, år 1845, utgjorde 2,934,598 men utgifterne 2,7153,992 speciedaler 1). Och detta lilla öfverskott skulle gjort all tull för år 1846 Öåfverflådig! Det hade varit 241 I 1) Norges statistik af M. B. Tvethe, pag. 231 och