Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1852, sida 1

så stor publik som Aftonbladet, varit nog lättsinnig att astrycka alla Morgenbladets kalomnier, i stället får att tillråttavisa detsamma, och att sålunda läta dem — utan all reservation — passera öfver hela verlden, anse vi oss uppkallade att på en gång uttrycka vår förvåning ölver ett sådant beteende, och illika taga smädarens nya hjertutgjutelser i skärskådande. Hvad sjelfva den egentliga tvisten med Svenska tidningen beträssar, ämna vi icke derpå spilla mänga ord, emedan densamma alltför mycket har tycke af striden om -päfvens skägg.Det finnes nemligen numera ingen menniska i Sverige, med någon bildning i politiska åmnen, som skulle vilja gifva många ören för den norska konstitutionen — ett blandverk af absolutistiska och demokratiska principer, som i och för sig, om man också ej kände det af historien, vittnar att densamma icke haft sitt ursprung i någon verklig statsmans hjerna, ånnu mindre i norska folkets kånslor och behof, utan endast utgör en i vissa delar misslyckad imitation efter olika, för Norge i ordets alla bemårkelser fråmmande mönster. De konservative skulle derföre kunnat bespara sig många bekymmer för den en tid grasserande Norskhetsifvern, om de blott öppet framlagt denna författnings hufvudsakligaste beståmmelser, med deras nödvåndiga konseqvenser, eller hvad tycks t. ex. om en grundlag, som, medan densamma i den ena S:n betager regeringen all möjlighet att förhindra åfven de mest riksförderfliga beslut, som representationens majoritet kan vilja fåreskrifva — ett stadgande, passande för en republik hos ett stort och intelligent folk, som bland sina representanter åger blomman af landets bildade mån, men icke för en monarki, der massan af folket ånnu befinner sig på en så låg ståndpunkt i alla afseenden sem i Norge, och der Storthings-majoriteten utgöres af en hop okunniga klockare och bönder, — i en annan FS. deremot lemnar den verkstållande makten utan alla kontroller och gör hela emhetsmannacorpsen, från de högsta till de lågsta (och i Norge innefattar embetsmannacorpsen, med högst få undantag, hela den bildade klassen) beroende af konungens nåd; — en grundlag, som på ena sidan prålar med lånta, republikanska sjädrar 5), och på den andra icke tilltror folket att direkt vålja sina representanter samt inskrånker valbarheten till vissa distrikter! I sjelfva verket år den Norska vallagen allena tillråcklig att visa vårdet af denna konstitution, såsom ett frihetens apalladium-; och vi åro öfvertygade att de få af våra landsmån, som ånnu icke öfvergifvitsinafantasterier för denna författning, skola taga sitt förnuft till fånga, då de erinra sig att den Norska vallagen inskrånker röstråttigheten nästan uteslutande till sastighetsägare, hvarigenom antalet valberättigade (hvilka dock blott öga utse valmån icke representanter) blott stiger till 5) Stadgandet om konungens suspensiva veto År hemtadt från Franska revolutionens första konstitution af år 1791.