Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1852, sida 2

de sitt glas och håll det inspirerad mot den brinnande klippan. Med beundransvärd lätthet uppfattade han situationen, och i sköna, klangfulla verser framstållde han det poetiska deruti. I hånryckande bilder skildrade han det storartade i denna scen, men han glömde ej eller dem, hvilkas förut skiljda vågar denna vulkan förenat, och för hvilkas framtid den nu likasom profetiskt tånde sin måktiga brudfackla; deras trohet skulle blifva orubblig som klippan och himlen sjelf, sade han, skulle vålsigna ett förbund, åt hvilket naturens åskor skånkte sitt bifall. Stormande bifallstup belånade improvisatören, och med ett kraftigt hurrarop för den unga konstnären och hans brud fortsatte vi resan. Slut. ee HFDD