förut åro spelade hår, så känner en stor del af publiken dess innehåll. Sjelfva plananlåggningen i den förra pjesen företer icke någonting ovanligt, men i teckningen af personerna ligger ganska mycken sjellståndighet. Nåstan alla de handlande personerna hafva hår tillfålle att utmårka sig, och gjorde det åfven nu: Fråmst hr Deland såsom den enfaldiga lagman Striding, vidare hr Isberg, den perspektiviskaassessor Svala. Hr Lindstråm, en ypperlig SkrifvareMasse, herr Schwartz och Haqvinius som studenter, samt M:ll Deland, den vra och glada Gabriella. Fru Deland står ganska hågt såsom skådespelerska; i denna pjes har hon dock ej tillsälle att sullkomligt utveckla denna sin talang. Äfven herr Happe och M:ll Melander gjorde allt hvad göras kunde af sina roler. Den af hr direktör J. W. Söderman dels komponerade, dels arrangerade musiken år tåck; sårdeles ålskelig år duetten mellan Helena och Weise (well Melander och hr Haqvinius.) Det senare lilla skåmtet gick ganska raskt, dock hade spelduetten kunnat gifvas något mera obehindradt. Huset var godt. I morgon Tisdag gisves-Ett knåsall-, komedi i 2 akter af Leonce Bernard, samt Min hustru vill ha en sysslakomedi i 3 akter, bearbetning från Danskan af Joh. Jolin, således icke samma bearbetning som den vi hår sågo af hr Weselii sållskap. — Skildringarne af den stora nåd som herrskar i norra delen af Wermland hafva rört så många, äfven de hårdaste hjertan till barmhertighet, och hundratals större och mindre kassor hafva redan lemnat sina bidrag. De tysta suckar som i templen såkerligen uppstigit ur månget bröst för de arma der uppe i norr, torde väl gålla som den sattiges bidrag, inför honom som allting ser och allting hör; ett tempel, Thalias, har dock ånnu ej bidragit att tillfredsstålla den sanna menniskovånnens aldrig tråttnande hjelpsamhet. Af en annons i dagens tidning synes likväl, att hr direktör P. J. Deland nåstkommande Onsdag, till sörmån för de nödlidande i Wermland, beslutat att gifva en representation. Detta företag hedrar hr D. och det skall naturligtvis blifva hans största belöning att se det krönt med ett lyckligt resultat. Do pjeser som gifvas, tyckas med afsigt blifvit valda får att tillfredsstålla hvarje grad af bildning, i förutsältning att mången husfader åfven vill låta någon af sina tjenare Oka välgörarnes antal. Först gifves nemnligen Jovial. stadstjenare och poet-, hvari hr Almlöf har tillsälle att lågga i dagen den komiska förmåga som tycks blifvit honom gifven. Derefter får man i -Debutanten och hennes far se hr Deland uti en af sina förnåmsta triumfroller. Utan tvifvel skall ingen underlåta att söka tilltråde till denna representation. Vår stad har att vänta besök af en utmårkt skicklig pianist, hr Mortier de Fontaine, hvilken, på genomresa från Köpenhamn, der han f. n. befinner sig, till Stockholm, dit han blifvit inviterad af H. K. H. kronprinsen, har för afsigt att hårstådes gifva konsert, jämnte sin fru som år sångerska med en -stark röst, enligt hvad utländska tidningar förmäla, samt en hr Sauvlet, första slöjtist hos konungen af Nederländerna. Berlingske Tidende-säger att br de Fontaine spelar med -högst sållsynt särdighet, smak och elegans.. För omkring sem är sedan, upptrådde han jämnte Frana Liszt i Wien, Köln, Milano och flera större städer, och skördade stort bifall. Liszt för! anstaltade till hans åra hemma hos sig en soirke, till hvilken alla Wiens musikaliska notabiliteter inbjödos, och vid hvilket tillfålle hr F. våckte mycken sensation genom sitt föredrag af Beethovens Sonat, op. 106, en af de mest storartade och svåraste klaverkompositioner, och hvars final Mendelssohn Bartholdy en gång i Leipzig tillstod sig ej kunna spela. L. Spohr rekommenderade honom offentligen för några år sedan såsom -en af de förnåmste nu lefvande piano-virtuoser.Att döma af dessa omdömen och sakta, hemtade ur tyska journaler, hör det således blifva en stor njutning för Götheborgs musikälskande publik att få höra denna celebrerade konstnårs prestationer. Hoströfverierna höra nu nåstan till ordningen för dagen Norrkönfnos Fjianin.