Stromboli. En Reseskizz af U. P. Holst, (Forts. sr. N:o 31.) — Har ni icke sett till min dotter? srägade lärstshandlaren, hvilken var den ena som tycktes hafva bibehällit sitt goda lynne. — Har hon ännu icke kommit ombord? fann jag klokast att fråga tillbaka, för att undvika vidlyftiga förklaringar. — Åh nej! och det år ganska förargligt, ty vi åro hungriga allesammans och kapitenen derborta år yr i mössan och går omkring lik en tjur som vill stångas. Föröfrigt år väl icke olyckan så stor, ty slickungen år nog i godt sållskap. Vet ni hvem som år med henne? — Vet ni det sjelf? frågade jag listigt. — Engelsmanen, min far? ingen annan ån Master Beafsteak! jo, jo, han år inte så dum den gossen! han vet nog hvad han gör! — Men det har jag gissat förut, tillade han i det han förnöjd gnuggade hånderna. I detsamma visade sig Engelsmannens lån