Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1852, sida 1

het. Åndtligen kom sadren och befriade henne från torturen. Kapitenen gaf i detsamma order att göra fartyget klart till afgång; derpå bjöd han med ett ättickesart ansigte armen åt ett gammalt, magert fruntimmer och gick till bords. Ålla följde hans exempel. Måltiden begynte således under olyckliga auspicier ock tycktes vilja behålla sin otrefliga karakter. Machinen var satt i gång, fartyget började taga fart, soppan var åten; men det var, som om alla menniskor hade försvurit att tala. Regaldi och jag gjorde ett par försök att få konversationen i gång, men de misslyckades aldeles. Lårftshandlaren hade tagit det partiet att hålla i sig det ena glaset efter det andra, och det tycktes som om denna kur började muntra upp honom. Hans dotter var ovanligt blek och såg tankfull ned på sin talrik. , Kapitenens bordsdam var den första som bröt tystnaden. . — Mamsell ser ovanligt angripen ut, sade hon, med en ondskefull betoning på orden, i det hon vånde sig till den stackars flickan. Jag fruktar att denna aftonpromenad kan få mycket obehagliga följder. Detta hjertlösa yttrande kom mitt blod att koka, och tycktes åfven våcka indignation hos de öfriga.