Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1852, sida 1

Nya Militärklubben i Stockholm, (Ur stållningar och förhållanden.) Ett annat fenomen, som icke saknar betydelse, hvarken för sin tendens eller tidpunkten då det fullbordades, kort efter underråttelsens ankomst om militår -revolutionen i Paris, år stiftandet i Stockholm af en så kallad Militäårförening, eller officersklubb. Då sållskapets stadgar icke blifvit offentliggjorda, åro gissningarne naturligtvis många och olikartade angående klubbens så vål anledning, som verksamhet och syftemål. Det enda man tror sig kunna med visshet antaga, år, att andan der blir strångt disciplinår och absolut monarkisk. Sannolikt har man beråknat kunna af denna kärna inom slutna dörrar bilda ett mönster för hela militårkasten, tjenligt att behörigen isolera den från det öfriga medborgerliga packet i civila kläder. Törhända blir första frukten af denna stiftelse ett upplifvande af den Ryska och Preussiska, samt förmodligen öfver Österrikiska och Neapolitanska (för att icke tala om den motsedda Bonapartistiska) föreskriften, att ingen militår får visa sig klådd i annat ån uniform. Med mindre ån att denna distinktion i klådsel utan afbrott och undantag hålles så vål herrar officerare sjelfve, som alla andra medlemmar af samhället, mot hvilka demonstrationen torde vara rigtad och på hvilka den naturligtvis bör imponera, under ögonen, blifva åndå aldrig den dkta disciplin och devouement fullt tillförlitliga, hvilka regeringsbladet Svenska Minerva på sin tid lofordade och sökte inskårpa hos militåren, nemligenatt votera för unisormen, en sats, som efter den utveckling sakerna sedermera erhållit geEAA i—— TT— —