Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1852, sida 1

vär asgång från Malta ankrade vi vid Trapani. Vi söretogo oss en äsnetur flere mil uppåt landet, för att se det berömda templet vid Segeste. Det var långt lidet på förmiddagen då vi hunno dit. Solen kastade sina brånnande strålar lodrått ned på våra hufvuden, I och jag var så utmattad, att jag endast långtade efter hvila. Ni kånner ju templet och vet, att det ligger ..... — På en höjd, som blott år tillgånglig från ena sidan och år bevåxt med höga plantor, hvilka sprida en aromatisk doft öfver hela trakten. — Ganska riktigt! dessa plantor, i hvilka vi måste vada oss fram, gjorde uppstigningen ånnu svårare; solhettan och den starkt kryadede luften nästan döfvade mig, och jag var nåra att sjunka af trötthet, då den goda Sir Williams, hvilken alltid var tillhands når det behöfdes, tillbjöd mig sitt bistånd. Han håll med stor svårighet sitt paraply öfver mig, för att skydda mig för solen, och, stödd mot hans arm, nådde jag åndtligen höjdens topp. Måhända var det en följd af vår belågenhet, att han, som eljest var så tyst och tillbakadragen, plötsligen börjode anförtro mig sin stållning och sina lesnadsförhällanden. Han sade mig alt han var rik och oberoende; han talade om