Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1852, sida 1

öflringar, för hvilka de undergått sextio års re. volutioner — och gjort honom till en lika komplett och absolut herre ölver Frank-:. som kejsaren någonsin var det då han stod på högsta spetsen af sin åra och storhet. Och hvarför har detta skett? Louis Napoleons ursåkt för statsstrecket af den 2 Dec. var, att han önskade återställa den allmånna röstråtten. Han har gjort det, men han har på samma gång tillintetgjort de af folket valda representanternas makt. Den nya lagstiftande församlingen kommer att blifva ylterst vanmåktig. Senaten synes hafva någon makt, men detta år ett blott och bart sken, ty presidenten har råttighet att förstärka senaten med sina egna kreatur hvarje gång den visar ringaste tillstymmelse till oberoende. Jag har redan nåmnt det konstitutionen kan anses som Louis Napoleons eget verk, och mödan har heller icke varit sårdeles stor, ty den år för det mesta bokstafligen kopierad från konstitutionen af år VIII. De jurister, hvilka voro kallade att bitråda, fingo icke såga ett ord i afseende på dokumentets grundprinciper; de hade endast lof att gåra några anmårkningsr rörande detaljerna. Det var på deras tillstyrkan som den åt senaten anförtrodda makt (om det nemligen kan kallas makt) blef så vidsträckt som den blef, i synnerhet i afseende på dess rått att motsåtta sig utfårdandet af lagar, som åro stridande mot konstitutionen eller hota den personliga friheten, likasom i afseende på det ord den har med i laget beträslande domarekårens oassåttlighet; wen äfven då senatorernas makt år som störst, år den helt och hållet underkastad presidentens egen vilja, ty han allena föreslår, sanktionerar och utfårdar lagar, senatsbeslut etc. Men åfven till det ringa medgifvandet i afseende på domrarnes oafsåttlighet lemnade icke Louis Napoleon sitt bifall förr ån man gjort honom klart, det hans makt öfver dem blir lika stor som om de vore afsåttliga, emedan, oaktadt han ej kan afskeda dem från deras domareembete, han likvål kan förflytta dem från en domstol till en annan; och om de skulle motsåtta sig styrelsen, kan han sånda en embetsman vid domstolarne i Paris till departementerna, eller tillochmed till Algier eller kolonierna. Hår finnes endast en mening i afseende på konstitutionens förtjenster. Alla de konstitutionella och parlamentariska partiernas ledare, och åfven många bland dem som hade slutit sig till presidentens sak, åro slagna af håpnad, och förklara det de på intet vilkor vilja uppträda såsom kandidater till den nya församlingen. Ålla betrakta konstitutionen såsom ett sullståndigt tillintetgörande af representativa institutioner, och tala om hela det af Louis Napoleon etablerade systemet såsom en maskerad, och mycket illa maskerad despotism. I sjelfva verket kommer ingen enda af de så kallade konstituerade korporationerna att åtnjuta ens en skugga af oberoende, och hvar och en bland dem kan når som helst af den ölver dem alla stående verkställande makten göras fullkomligt vanmåktig. Sålunda kan senaten, då det behaas