Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1852, sida 1

Stromhboli. En Reseskizz af I. P. Holst. (Forts. fr. N:o 27.) — Nej, långt derifrån! men får sina distraktioners skull, har han icke kommit en hårsmån långre, sade hon leende. Men låtom oss tala om Engelsmannen! Jag kunde icke undgå att mårka den stora artighet och 2 uppmärksamhet han visade mig, hellst han mot alla andra var kall, ordkarg och likgiltig. Denna tysta tillbedjan, om jag så vågar kalla den, var så tillvida obehaglig för mig, som den gjorde honom till skottafla för hela sällskapets qvickheter. De studsade dock alltid af mot hans kallblodighet; men når han någon gång vårdade sig om att svara, skedde med en så bitande, torr ironi, att hvar och en tydligt måste inse, att icke brist på förstånd håll honom tillbaka. — Ack huru vål jag kå 104 denna beskrifning, sade er igen honom på — Vånta litet, ni skall kånna igen honom ånuu båttre! fortfor hon. — Tee dagar efter