Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1852, sida 1

att början nårmade sig temmeligen mycket en .... — En kårlekssörklaring, inföll jag. — Ja visst, sade hon godsint; men han år så blygsam, att man omöjligen kan illa upptaga hvad han såger. Han år dessutom så ofantligt distrait, att jag blott behåfver genom en fråga eller en anmärkning gifva hans tankar en annan riktning; och då förlorar han alltid tråden af samtalet och börjar med något annat. Det år redan tredje gången på sex dagar, som han börjat med en förklaring, som ni kallar det, och slutat med en förelåsning. . — — Följande morgon vid soluppgången red jag tillbaka till Catania. Åstonen förut hade jag tagit ett varmt och hbjertligt afsked af mina österrikiska vänner, af den jovialiske lårftshandlaren och hans dotter, samt af Engelsmannen Sir Williams. Han var ovanligt rörd, och det var tydligt att han stred med sig sjelf om han skulle följa med mig eller med ångfartyget. Ändtligen segrade det senare, hvilket aldeles icke förekom mig ovåntadt, ty han hade hela dagen varit särdeles orolig, hvarigenom jag kom på den förmodan, att Amor triumphans återigen var med i spelet och att den unga Schlesiskan fått en tillbedjare mera. Mitt interesse för dem båda