Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1852, sida 1

D —— — ——— de mest inkomstgifvande amerikanska railvägar och hvilkas underhåll kostat minst, hasxvit anlaggda på detta sått. Vägens byggnad rättar sig likvål efter trafiken; ibland anvåndas skenor som våga från 25 till 30 Ibs pr 3 fot (pr Yard); der stor trafik förekommer understödjas skenorna af tvärbjelkar eller slåpare, såsom vid de europeiska jernbanorna, men med afseende på jernets höga och trådvirkets jemförelsevis låga pris, erhåller vågen sin vederbörliga styrka genom afståndets minskande emellan slåparne, hvarigenom behofvet af tyngre skenor undvikes. Samma ekonomiska grundsatser iakttagas med afseende, på den lokomotiva kraftens användande. Ängmaschinerna åro starkt sammansatta, säkra och kraftiga, men sakna mycket af den yttre elegans och helgjutenhet som väckt så stor beundran vid skärskådandet af de uti kristallpalatset exponerade maschiner. Eldningsämnet år vanligen ved, men vid vissa banor nåra stenkolstrakterna anvåndes stenkol. Cokes begagnas ingenstådes, ty kostnaden derför skulle blifva alltför stor, och stenkolsröken gör ringa olågenhet uti ett land med så spridd befolkning. Den vanliga hastigheten inberåknadt nådiga uppehåll år emellan 14 och 16 eng. mil i timmen. Oberoende af andra omståndigheter, skulle icke de flesta vågarnes låtta konstruktion kunna utan fara medgifva en starkare fart; icke dessmindre fårdas man ofta på några af de båttre konstruerade banorna, med engelska railvågarnes vanliga hastighet, eller ungefår 30 mil eller derutöfver i timmen. Oaktadt flere jernbanors skenbart svaga och låtta konstruktion, afhöres ytterst sållan nägra olyckshåndelser med passageraretrainerna. Det synes af framför våra ögon nu befintliga vitsordade uppgifter, att af 9,355,474 passagerare, som bokfördes år 1850 på Massachusettes öfverfyllda railvägar, då hvarje passagerare ansågs hafva öfverhufvud fårdats ungefär 18 mil, endast 15 blifvit skadade till lif eller lemmar. Håraf följer, enligt allmånna grunder, att når en passagerare reser I mil på dessa railvägar, står hans förhoppning att undgå olyckshåndelser åfven af ringaste slag, i samma förhållande som 11,226,568 till 1, och att den följaktligen vid en resa af 100 mil år som 112,266 till 1. Utsigten att undgå olyckshåndelser på railvågarne i England, under lika omståndigheter, förhåller sig som 85,125 till I, hvarför således amerikanska railvågarne åro såkrare ån Englands i ett förhållande af 112 till 85. Emellan Philadelphia och Pittsburg år en stor kommunikationslinea af 400 mils långd anlaggd på Ohioflodens venstra strand, bestående af dels kanaloch dels railvåg. Genomskårningen från Philadelphia till Columbia (82 mil) består af railvåg; linien fortsåttes medelst kanal 172 mil till Holidaysburg, derefter 37 mil railvåg till Johnstown, hvarifrån den fortgår 104 mil vidare medelst kanal till Pittsburg. Trafiken på denna afvexlande transportlinea år ordnad så, att kostnaden får omlastning af gods och passagerare vid flyttA Y— —