Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1852, sida 1

samma afton skulle för alltid taga sarväl af mina österriska vånner. Det var nämnligen deras afsigt att mycket tidigt påföljande morgon gå med ängfartyget -Ercolanostill Syracusa, der de ämnade stanna något långre och sedan beresa det inre af Ön. Ångfartyget hade få dagar förut afgått från Neapel med ett slutet sällskap, med hvilket det skulle göra en lusttur omkring Sicilien, anlöpa alla de större städerna och på återfården taga vågen öfver Malta. Under muntra samtal drucko vi med hvarandra för en lycklig resa och ett gladt återseende, ehuru visserligen med en hemlig kånsla att detta afsked gålde för hela lifvet. Jag beslöt emellertid i tysthet att öfverraska dem följande morgon och göra ängfartygsturen med till Syracusa och i deras sållskap tillbringa ånnu några timmar på ett stålle, vid hvilket så många af mina skönaste reseminne knöto sig, och som jag lemnat med ett obeskrifligt vemod. Morgonen var vacker och lofvade den skönaste dag, nere vid hamnen hvimlade det redan af menniskor, hvilka gapade på Ercolano-, som utsånde sina rökskyar, och just var i begrepp att låtta ankare, då jag i sista ögonblicket kom ombord. Jag förbigår öfverraskningarna, såvål Österrikarnes Öfver att se