Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1852, sida 1

7 Ångkraftens ökade användande på vatten-och railvägarne i de Förenta Staterna. (Forts. o. slut fr. N:o 23.) Dessutom hafva de försigtiga amerikanarne begagnat sig af andra ekonomiska utvågar, derigenom att de råttat våganlåg gningens skala efter den sörmodade trafiken. Beråknade endast för en inskrånkt handel, bestå railvågarna vanligtvis endast af enkla banor med sidobanor vid passande stationer. Sammanstötningar kunna icke komma i fråga, ty den trainen, som först anländer till en sidobana, år skyldig att intaga densamma, och afvakta nåsta trainens ankomst. Detta förhållande skulle förorsaka många olågenheter vid jernbanor med mycket stor trafik, såsom på många af de engelska, men åfven på de förnåmsta amerikanska railvågarna fårdas zllan trainerna i hvardera riktningen mera ån två gånger dagligen, och tid och stålle hvar de skola omsara hvarandra, åro mycket noga beståmda. Med afseende på sjelfva vågarnes anlåggande hafva amerikanarne antagit grundsatser som medfört mycken besparing, jemförelsevis med de engelska banorna. Ingeniörerna påbörda sig, till exempel, icke det svåra och dyra vilkoret att undvika alla krökningar utom de som bafva stora radier och alla höjningar och sänkningar som öfverstiga en viss, ganska obetydlig grad af branthet. Bugter af 500 fots radier och åfven mindre förekomma ofta, och sluttningar af 1 fot på 100, anses ett , lagom stigande, medan icke mindre ån 50 banor åro anlagda, hvilkas höjningar och sänkningar afvexla emellan 1 och 100 och 1 och 75, icke dess mindre besegra lokomotiverne dessa hinder med låtthet, utan att ens behöfva dervid använda bitrådande eller stationåra ångmaschiner. Till följe håraf hafva kostnaderna för jordvallar, broar och viadukter blifvit ofantligt minskade, och det åfven uti de trakter, hvarest markens olåndighet varit störst. Men största besparingen har hårledt sig från sjelfva konstruktionssåttet vid banornas anlåggande. Vid många af dessa, hvarest lått gods forslas, bestå banskenorna af flata jernstänger, 24 tum breda och 35, tum tjocka, spikade och nitade på grofva plankor, så lagda uti parallela rader långs vågen, att de utgöra ett sammanhångande underlag, Flera af