Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1852, sida 1

— AA— bÄ na kunde srålsa honom (S.) från helvetet. Han ville tvinga honom till omvändelse, men blef ändtligen Åltkaslad, då alla böner att han skulle aflågsna sig voro sörgäfves. På aftonen återvånde han jämnte de trenne nåst honom nåmnde (svenska fjällfinnar), och förklarade att S. tillhörde djefvulen, och predikade åter omvåndelse. S. bad att få vara i fred, men de sade: -Fred skall du aldrig få, du som tillhör djesvulen.bå de blefvo alltför vilda, måste man återigen utkasta dem, hvilket dock skedde under skarpt motstånd. De höllo sig sedan hotande, hojtande och förbannade utanför huset och uppförde sig så våldsamt, att man måste st ånga både dårrar och fönster. Dessa och flera af Stockfleths konfirmandi förklarade att han undervisat dem som en djefvul. Handlanden Ruths egen drång deltog i våldsamheterna i sin egen husbondes bostad, och, hvad som vanligen år fallet vid dylika tillfållen, qvinnorna voro fullkomligt lika om icke mera vilda ån månnen. Många hafva af fruktan måst sluta sig till tumultuanterna, och några, som icke genast velat antaza den nya låran hafva blifvit misshandlade. Stockfleth såger, att då folket, utmattadt af flera dagars och nåtters raseri, kommit till något lugn, har han sökt att genom samtal, böner och bibellåsning i skolhuset bringa dessa menniskor på den råtta vågen; men, tillågger han, rinnan de. blifvit tuktade af den verldsliga makten, åro de aldeles oemottagliga får skål och sörmaningar.Efter reqvisitionen af polis från Alten intrådde, som vi förut nåmnt, något lugn, ty lagliga myndighetens ingrepp våckte någon uppmärksamhet. — Påföljande lördag kommo tvenne personer till Stocksleth och bådo att få samtala med honom om kyrkliga angelågenheter. Då de åter skulle gå tackade S. dem får det lugna sått, hvarpå de besökt honom; men då utbråto de med sin vanliga håftighet: Tacka din fader djefvulenl vi vilja icke hafva din tacksågelselSenare fram på dagen kommo de tio vårsta jemnte en qvinna och bådo handl. Ruth att skaffa dem alla på en gång ett samtal med presten, hvilket beviljades. bå de nu sammantråffade med honom, sporde ordsöranden: -Skall detta vara presten?Då de andra bejakade detta, sade han: -Nå, då får jag vål taga mössan af mig;detta skedde, och snart voro alla barhufvade. Ordföranden Aslak Jakobsen, hvilken på S:s fråga uppgifvit sitt namn, men som blef mycket ond, då han såg S. uppteckna det, håll ett långt fåredrag, hvari han ville bevisa S. hvilken elåndig varelse han vore: Deras förhoppningar på S. voro svikna; han hade visserligen gjort vål, då han ville afskaffa brånvinet, men han borde också hafva väckt dem, som Leestadius hade gjort; S. sörstode icke skriften. Och nu flödade en ström af hoprafsade bibelspråk, som slutade med: -Dömer icke någon i förtidlDå instämde hopen: -Men nu år tiden kommen; nu år domens tid; vi åro andlige och döma alla, men dömas af ingen! Den