Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1852, sida 1

gången dagen förut varit besvårlig. Tysta och fördjupade i oss sjelfva, ilade vi med våra ledsagare genom den såkallade regione scoverta, denna oåndliga snöregion, der sista spåret af vegetation upphör, och der hela naturen tyckes vara stelnad af en evig köld. Under nedgången kastade vi ånnu en tacksam afskedsblick på den lilla låga hydda, dens. k. casa degli Inglesi, som år 1810 uppfördes af några engelska officerare till resandes skydd. I denna hydda hade vi föregående aftonen vid en fråsande bål upptinat våra frusna lemmar och håmtat nya krafter, föratt efter midnatten kunna bestiga den öfversta kåglan eller bergets egentliga krater, UInder muntra samtal om hemmet hade vi dor delat vårt munförråd mellan oss sjelfva och våra ledsagare, hvilka till tacksamhet berömde vår uthållighet och uppvaktade oss med röfvarehistorier om alla de resande, hvilka genom sina ledsagares oförsigtighet eller egen envishet förolyckats i dessa trakter; och under det fogliettan med den stårkande Marsallan flitigt gick ur hand i hand, tånkte ingen af oss på, att vi hår pokulerade i ett luftlager mera ån 9000 fot öfver hafsytan. Långre fram på förmiddagen nådde vi under nedstigningen la regione selvosa eller skogsregionen, som omgifver bergets sidor på en stråckning af flera italienska mil. De tråd