Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1852, sida 1

slagl Domairon är slug, men han är dock menniska. Hans procenteri-afsärer äro ytterst vidstråckta. Hans ensamma hufvud förslär ej att sköta det. Derföre åro åfven hans procentar-lärlingar talrika. Det finnes några af dem, som tjena honom årligt, andra åter, som begagna hans kredit och afvakta endast tillfållet att utan fara plundra honom. Just dessa åro hans kåraste handtlangare; han lem nar dem sitt oinskrånkta förtroende. Nu år Marcelin mycket förtrolig med en af dessa handtlangare, den som Domairon befullmåktigar att indrifva alla de fordringar, hvilka ej åro stållda på Domairon personligen. Denne man har qvarliggande sedan förra veckan en ofantlig summa i kassan. Det år en beståmd, kånd sak, att ofantliga vinster inbringas genom dessa tusende småprocenterier. Men detta år icke allt. Jag glömde att såga dig, att Domairon ganska ofta, når något gynnande tillfålle oförmodadt erbjuder sig för honom att omsåtta några större summor, skickar en af sina medbröder att mot ett enkelt qvitto lyfta de medel som hans fullmåktig hunnit sam la, och detta åfven innan den utsatta redogörelsedagen. Du har såkert, om jag ej misstar mig, mer ett qvitto underskrifvet af vår erkeprocentare. Mot denna underskrift, hvilken vi skickligt skola kopiera mot en ruta,