på knå vid altaret, besteg predikstolen och derifrån högtidligen lyste förbannelse ölver S., uppfordrade menigheten att icke långre tåla oomvånda prester ibland sig, utan omvånda sig till Rasmus och hans tro. Nedförd från predikstolen stållde han sig i kyrkdörren och kunde icke tvingas till tystnad. Han blef då gripen af polismakten, ehuru flere, i synnerhet qvinnor, såkte med våld hindra det. Atskilliga personer hafva blifvit misshandlade, och de som bo något afsides svåfva i den största fruktan. s Bland de rörelser, som tyckas tillhöra deraritual upprepas följande ofta: de ståta armar, na vexelvis kraftigt nedåt och framåt, dels få att ståta tron in uti folk, dels för att ståta satan ned i dem; sållan lyftas eller stötas armarna upp mot himmelen; allt detta beledsagas med hoppningar. Eget nog år att tillståndet blef mycket vårre sedan S. aflågsnat allt bråvin ifrån orten. Den förut omnåmnda osedligheten tillskrifvas af de arresterade personerna tvenne unga, vållustiga kringvandrande predikanter, hvilka skola uppfunnit läran om 6:te budets krånkande för att kunna förföra en hel mångd qvinnor, hvilket åfven lyckats dem. En skollårare, som år en skicklig och ansedd man, har försäkrat att past. Laestadius skall i sin församling hafva insamlat penningar till understöd får kringresande predikanter, och att två sådana infunnit sig i Kautokeino och Karasjak. Huruvida denna sista beskyllning rörande Lestadius år öfsverensstämmande med sanningen vilja vi låta vara osagdt. Man vore frestad tro den hafva sin rot i national: agg; men då de svenska fjållfinnarnas eller råttare lapparnas uppförande under marknaden i Skibotten i November högeligen losordas i samma tidning, för den sansade religiositet, sedlighet och ordning som rådde bland dem, så äår det sannolikt, att några personer, begagI nande sig af Lestadii tvifvelsutan vålmenta tillgörande, antingen af fanatism eller egennyttiga afsigter tillställt detta bedrösliga oväsende. Vi återkomma emellertid till nägra af dessa förvillade menniskors hufvudlåror.