Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1852, sida 1

— — — — 4, vara, så lågges det honom i alla fall till last att han varit olycklig, och den våndning sakerna tagit i Caplandet åro utan tvifvel mer ån tillråckliga att störta en minister. Icke nog dermed, att kriget mot kaffrerne, som kråfvel stora utgifter, sörts olyckligt, har lord Grey åfven förstått att söndra kolonisterna från moderlandet och, ehuru han nu ändtligen beqvämt sig atti imedgifva dem den så långe efterlångtade författningen, så sörlorar dock detta medgifvande en del af sin betydelse, genom det sått, hvarpå det år 8jordt. som medför en under nuvarande sörhållanden olycklig tidsutdrägt. Under senare tiden har allmånheten kommit till kännedom om slera data, som tyckas ådagalägga ett nåstan oförsvarligt uselt handhafvande af krigsoch marindepartementen, och, antingen nu de upplysta sakförhållandena äro sådana som man påstår eller icke, så såtter allmånheten i alla fall beredvilligt tro dertill. Når man nu erinrar sig, att ministeren helt nyligen från sig aflågsnat den enda af sina medlemmar, som ågde popularitet och förmåga att försvara dess sak i parlamentet, så inser man lått, att dess chancer, att genomgå den förestående parlamentssessionen, äro ganska svaga. Den kan icke, med någon sannolik utsigt till framgång, appellera till landet, då regultatet af nya val troligen utsaller så, att protektionspartiet blir något starkare, och det ministeriella partiet något svagare. Äfven om lord Palmerston icke skulle upptråda och kråfva råkenskap för det sått hvarpå han uttrångdes ur ministeren, år det således sannolikt, att en följd al parlamentariska nederlag sörestår den, når man ihågkommer, att bland de frågor, som komma att afgöras i denna session åfven befinna sig den om valreformen och om inkomstskattens prolongation. Denna sakernas stållning skulle emellertid icke vara så kritisk, om det funnes något annat parti, som vore beredt att öfvertaga regeringen. Men frågan år just den: hvem skall bilda en ny minister, når den nuvarande faller? Det gifves personer, hvilka hånvisa på lord Palmerston såsom Englands nåsta premierminister. Detta år visserligen möjligt, men hvar skall han söka sina kolleger? Brytningen mellan honom och Whigs år sannolikt fullkomlig, och i alla fall skulle det knappt vara möjligt att bilda en ny minister endast af detta parti. Peeliterna stå troligen icke i sådant förhållande till Palmerston, att en enig samverkan emellan dem skulle vara tånkbar, och de sakna dessutom ett tillråckligt parti i landet. bet liberala pertiet kan vål ånnu knappt komma i fråga, och lord Palmerston år utan tvifvel, med allt sitt fikande efter popularitet såsom liberalismens representant, en alltför god aristokrat för att ens tånka på en sådan alliance. Således återstå endast protektionisterna, och det har verkligen varit fråga om, att dessa skulle söka vinna lord Palmerston. Men, når man erinrar sig sistnåmnde statsmans yttrande till våljarne i Tiverton för få månader sedan, att det vore lika lått att få floden Exe att flyta tillbaka till Exeter, som att återinföra skydds