Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1852, sida 1

Claudes hjerta utan tväng kunde deltaga. Napoleon gissade hans afsigt, och det blef honom ej svårt att inse, att det skulle behaga Felicit om han understödde hennes fars afsigt. Men svårigheten bestod i att vara lagom förekommande, på det att det icke måtte misstånkas, att han kånde Claudes hemlighet; han hade emedlertid nog skicklighet att undvika detta misstag, åfvensom talangen, att allt under det han visade ett särdeles gladt lynne, dock bibehålla ett passande skick mot hvarochen. Efter slutad frukost, tog hr Lubois Claude med sig, på det att ej ensligheten, i motsats med den förflutna sjerdedelstimmens trefnad, skulle förefalla olika mycket bittrare ån förut. Under en långsam spatsergång genom flere qvarter, sysselsatte han honom oafbrutit medelst den ena förströelsen efter den andra ånda till eftermiddagen. Han. förlängde med flit middagen och sedermera åfven aftonstunden i magasinet, på det att hans tanke upptagen af flerfaldiga föremål ej skulle få tid att vånda sig på honom sjels. Den påföljande dagen och den återstående delen af veckan användes att uppgöra råkenskaper, välja diverse slag handelsvaror och att teckna en uppsats på de korrespondenter till hvilka han skulle medtaga rekommendationsbref.