Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1852, sida 1

Arbetaren. At Auguste Chevalier. (Forts. fr. N:o 15.) Hela hennes själ hade slödat öfver i denna itbörd; det som den unga mannen deraf insåg smårtade honom, och det just genom jelfva vidden af de förhoppningar han såg sig kunnat hysa och genom storheten af det offer hans förnuft anbefallte honom. Han kunJe dock icke emctstå allt det okonstlade och ntagande som låg i denna plötsliga själsutsjutelse, och vidrörde med spetsen af låpparne, i det han på den fållde en tår, denna hand som råcktes honom med en så enkel och rörande vålvilja. Napoleon varseblef intet af denna pantomin, hvilken varit vål egnad att åter upptåcka hans svartsjuka. Dörren var öppen, han förde Feålicit igenom, hvarefter han, i fullheten af sitt återvunna förtroende till henne, i anseende till hennes rodnad föranledd af en kånsla af lidande blygsamhet, släppte åter hennes arm och följde henne utsöre trapporne.