Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1852, sida 1

— Så mycket bättrel jag önskar tala med dig min gosse, och det om allvarsamma saker, fortfor hr Lubois, som vid dessa ord tillslöt dörren efter sig, sköt en stol till fönstret och gaf Claude tecken attsåtta sig bredvid honom. Men först, sade han, hår år ett bref till dig, ett angelåget bref som det tyckes; det står så på utanskriften, det har kommit med stora posten. . . Lås, lås då för f—n! se åt hvad det år. Vi skola sedan språkas vid i all sköns tugn. Claude satte sig, bröt brefvet och slukade, under det han sökte dölja det intryck, som brefvet åstadkom honom, de tre tått skrifna sidorna som det innehåll. Når han upplyftade ögonen, tillkännagaf honom sidenkråmarens På en gång djupt medlidsamma och aktningsfulla uppsyn, egentliga åndamålet med hans besök. Han förstod hvilken svår pröfaing hans råttmåtiga egenkårlek skulle undergå, samt att då hans lifs hemlighet hådanefter icke skulle fortvara att vara det, skulle nan måhända snart nödgas rodna framför de tvenne personer sör hvilka han helst skulle hafva velat dölja den. — Claude, sade hr Lubois i det han tog hans hand och tryckte den emellan sina med en vålmenning så innerlig, så sorglig och med ett ömt deltagande, att det blef honom o