Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1852, sida 1

HHH: EEEE— vw sjön Wäåringen, fram till Örebro; och för dess stråckning söder om Svartån, i stållet för den föreslagna rigtningen i norr om detta vattendrag, yttrade sig alla de tillfrågade, utom en, herr brukspatron Dugge, som önskade få den så nåra de rika kalklagren i trakten af Latorp, som möjligtvis kunde ske. Derefter divergerade meningarne. De mesta talade för den af Rikets Ständer redan godkånda stråckningen till Hult. Men ombuden från Westergöthland och Wermland, d. v. s. Christinehamn och Philipstad) förenade sig derom, att den icke borde gå till Hult utan dela sig vid Svartå, hvarifrån en stamled skulle gå till Mariestad, en annan till Christinehamn, begge samtidigt anlagda. Såsom skål anfördes vigten af att redan vid jeravägsanläggningars början i vårt land såka sammanbinda de trakter, som hade mesta behof af kommunikation sins emellan, och sådant vore i hög grad förhållandet med Wermland och Westergöthland, då det förra har och ännu länge skall komma att hafva största behof af det senares öfverslödiga spanmålstillgångar, som lått och hastigt från Westergöthland på jernvåg kunde försåndas öfver Svartå till Christinehamn. Af de ösriga hörde personer, understödde endast de från Örebro denna banans rigtning till Mariestad; men deras utlåtande har sedan, såsom bekant år, blifvit af den öfriga handelskorpsen och snart sagdt alla nåringsidkare i Örebro ogilladt. Af Westgöthaombuden föreslogs en föråndring i vägens framtida anlåggning genom Westergöthland, hvarigenom den skulle komma att beröra fruktbara trakter och dragas i rakare rigtning mot Götheborg, ån som skulle vinnas genom den af grefve Rosen föreslagna stråckning. Följande dagen egnades åt diskussion åfver de framstållde meningarne och angifna upplysningarne, för att få åmnet ånnu fullståndigare utredt. Denna diskussion var sakrik och fördes i allmånhet lugnt och vårdigt. Den begyndes af landshåfdingen i Mariestads lån, hr statsrådet Sandstråmer, som förklarade, att han ansåg sig böra, till förebyggande af alla misstag om hans verkliga mening, framstålla hufvudpunkterna i sitt förslag, och att han sedermera åmnade afhålla sig från allt vidare deltagande i diskussionen. Han ansåg af högsta vigt för hela företaget, och då åndpunkterna egentligen borde för framtiden blifva Stockholm och Götheborg, vågen mellan dem togos i början så rakt fram, som ske kunde, och således stråcktes genast från Svartå mot Mariestad utan omvågen till Hult, helst det vore ytterst angelåget, att det på produkter rika Westergöthland finge för dem en ny utvåg till andra landsorter, sårdeles Wermland, beredd. Mariestads hamn skulle snart blifva i fullt skick att i såkert skydd mottaga ankommande fartyg, sedan Kgl. Maj:t nådigst beviljat den för dess iständsättande behösliga summa af handelsoch sjöfartssonden; hvaremot vid Hult en hamn, som kunde sörtjena ) Att Wermlands hushällnings-sällskap enhålligt förenat sig i en annan åsigt, eller om banans dragning till Hult, hafva vi redan förut omnåmnt. aan emm———R—XR EEXEXEXEXEz-z — mmm