Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1852, sida 1

den någre ytterligare muntliga frågor oiver åmnen, hvilka icke varit förut uppgifna, och åledes ej skriftligen kunnat besvaras. Formen sör detta slags förhör, hvilket utmärkte sig genom den korthet, klarhet och beståmdhet, hvarmed både frågor och svar gålvos, erinrade om de i engelska parlamentet i vigtiga frågor förekommande komit6-förhår, till hvilka sakkunniga personer, som ej åro parlomentsledamöter inkallas, och synes förtjena efterföljd, der man år angelågen om en saks grundliga utredning. Hvad de skriftliga svaren innehållo kan naturligtvis icke uppgifvas, enår de icke i sammankomsten blefvo upplåsta; men de sleste voro ganska utförliga och om man sär sluta af de bifallsyttringar, som ordföranden efter en hastig åfversigt af innehållet asgaf, tillsredsställande. Särdeles hade bergmåstaren Troilius på ett ganska förtjenstfullt sått framstållt allt, som kunde tjena till l upplysning angående Bergslagernas produkter och behof af lättad afsåttning för dessa. Ibland de muntliga frågorna var en som stålldes till ombuden från alla de ståder, som åro på något sått i fråga att få jernvåg till sig, nemnligen huruvida dessa samhållen kunde i vilja af sin jord afstå det får jernvägsstationen nådiga jordstycke, med eller utan ersåttning. lugen tilltrodde sig att derpå-afgifva ett beståmdt svar, emedan menigheterna ej ölver detta ämne blifvit hårda; men alla ansågo sig dock redan i förhand kunna gifva de bästa förhoppningar. Endast en enskild man, ågaren af Hults lastageplats, herr brukspatronen Henström, såsom af inga kommittenter beroende, förklarade genast både muntligen och skriftligen, att såvida jernvågen finge gå till Hult, ville han afstå behöslig jord ej endast till byggande af stationshus och lasthus, utan ock, så långt hans ågor stråcka sig, för sjelfva jernvågsanlåggningen. Borgmåstaren Bosgus talade får Köping såsom banans begynnelsepunkt och understödde sin sak med många upplysningar om den kringliggande ortens, särdeles Bergslagens förhållanden; men yttrade tillika, att det samhålle han representerade, gerna skulle se, om banan komme att dragas så nåra grannstaden Arboga, som möjligt. Borgmästaren Stolpe från Arboga fårfåktade i ett långre föredrag denna stads behof af jernvågens dragning ej allenast nåra förbi utan till sjelfva staden, emedan hvilken annan stråckning som helst skulle draga handeln derifrån och således ruinera detta samhålle, som nu år medelpunkt får en icke obetydlig rörelse. Det vore ej engång hjelpt genom en sidolinies dragande dit, emedan denna troligen skulle komma att dela andra sidoliniers öde, att blifva arslös. Arboga å skulle, enligt de upplysningar herr Stolpe inhemtat, utan särdeles stora svårigheter och kostnader kunna uppmuddras och fördjupas, så att intet hinder för sjöfarten upp till staden behöfde möta. Detta motsades dock af hr major Olivecrona, som undersökt farvattnet och uppgaf att betydliga bergsprångningar under vattnet på ett stålle voro oundgångliga. Sedan talade flera får vågens dragning norr Am — t — ES