Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1852, sida 2

Han gjorde ett uppehäll, lemnade sin tillgjorda ställning, hvarefter han fortsatte med beslutsamt och allvarligt uttryck: — Emot hvilken annan som helst, hr Claude, skulle jag såkerligen uppföra mig annorlunda. Jag skulle begagna list och bakslughet; jag skulle icke så obetånksamt framkom ma med ett så ömtäligt förslag som det jag nu vill nåmna. Med er skall jag vara uppriktig, ty jag litar på er förtegenhet och redlighet. Nu till saken: långt förr ån nu, har jag haft den åran att vara bekant med hr Lubois dotter. Ifrån första dagen jag såg henne ålskade jag henne äfven. Hon år i okunnighet derom, och tror att mina artighetsbetygelser hårleda sig af en lugn och uppriktig vånskap, hvilket dock icke hindrar att mina kånslor och förhoppningar åro familjen bekanta. Bland de unga mån som hr Lubois emottager i sitt hus, har jag troligen mer ån en ifrig medtåflare, men ingen af dem misstager sig på min beslutsamma uthållighet, alla veta de noga det pris mot hvilket ensamt man kan förmå mig att afstå derifrån. Då detta nu blifvit sagdt, vill jag fråga er herr Claude, på hvad fot jag hådanefter kan stå med er? — Mot mig? Ursäktal men, jag förstår inte