Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1852, sida 2

en hemlig känsla af stolt glädje. Men ... Det är säledes en ordentlig duell som ni gör mig den åran att föreslå. — En duell, på hvilken ni ofta tänkt, eller hur? och af hvilken er egenkårlek licer emedan jag tagit första steget? Claude smålog. — Ackl nej, visst inte, det försäkrar jag! Men, tillade han ironiskt, på hvad sått, om jag fårlof, skola vi slita denna svist? skall det ske som ,herremån-, eller snarare som .. arbetare? — Å, min sann! svarade Napoleon, i dessa tider inbillar jag mig att herre eller arbetare, så ha de alla någon gång vid tillfålle handterat pistol eller vårja. . . . Föröfrigt må ni välja, jag gör dervid ingen svårighet: ert val skall bli mitt; det vapen som anstår er, skall åfven anstå mig. Min enda ledsnad hårvid, år, om knytnåfven skall asgöra oss emellan, att jag får till motståndare en arbetare som år så svag som ni. — Utseendet bedrager ibland, svarade Claude; ni gör hårvid en missråkning, hvad mig angår, åtminstone förmodar jag så, hvilken jag skulle förebrå mig, om jag begagnade mig deraf. (Forts.)