Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 2

då presidenten före sammankomsten mottog följande skrifvelse från Ludvig Napoleon: -Herr president! Jag var stolt deröfver, att jag blef vald till folkrepresentant i Paris och i tre andra departementer. Detta var i mina ögon en riklig uppråttelse för trettio års landsflykt och sex års fångenskap. Men en förnårmande misstanke, som mitt val fram kallat, de oroliga rörelser, hvartill det tjenat som förevåndning, den siendtliga sinnesstämning som möter mig från den exekutiva maktens sida, ålägger mig såsom pligt att afslå en åra, som man tror att jag erhållit genom intriger. Jag önskar ordning och upprätthållande af en vis, stor och upplyst republik, men då jag, mot min vilja år en orsak till oordning, nedlågger jag, ehuru med ledsnad, min afskedsansökan i edra hånder. — Snart, hoppas jag, skall lugnet återvånda och tillåta mig att lefva i Frankrike som den ringaste af dess medborgare, men derjämnte som den ifrigaste för mitt fåderneslands lugn och lycka.Sedan denna skrifvelse blifvit upplåst, förföll allt vidare debatterande angående gårdagens förslag, och på de stållen der platser blifvit lediga, skulle nu skridas till nya val. Ludvig Napoleon blef återigen vald, denna gång i Paris med 110,000 röster, i Vonne med 42,000 af 50,000 råstande, i Nedra Charente och på Corsica med en dylik majoritet. Den 26:te Sept. intrådde han i Nationalförsamlingen som folkrepresentant. Den 6:te Oktober företogs åter förslaget om asskaslandet af proskriptionslagen mot den bonapartistiska familjen; sedan det blifvit uppskjutet tid efter annan; nu var denna lag öfverslödig och förslaget antogs utan vidare debatter endast genom omröstning. Sedan Nationalförsamlingen, efter långa och stormande debatter, antagit att exekutiva makten skulle uppdragas åt en president, och dennes val blifvit utsatt till den 10:de December, sysselsatte denna vigtiga sak allas sinnen. Uvarje parti, hvarje olika tanke ville hafva sin kandidat; men endast fem namn voro framstående: Ludvig Napoleon, Cavaignac, Lamartine, Ledru Rollin och Raspail; emellertid voro likvål Ludvig Napoleon och Cavaignac de som egde största hoppet och kring hvilka de flesta råsterna samlade sig. Vid valet, hvari 7,327,345 medborgare hade deltagit, erhöll Ludvig Napoleon 5,434,226 röster, Cavaignac 1,448,107, Ledru-Rollin 370,119, Raspail 36,920, Lamartine 17,910 soch Changarnier 4,790; 12,600 röster förklarades ogiltiga. Sedan komitens referent, hr Waldeck-Rousseau den 20:de December i nationalförsamlingen inberåttat att Ludvig Napoleons val varit fullkomligt regelmåssigt, och att intet hinder vidare funnes för hans utnåmning, upplåste presidenten, Armand Marrast, församlingens dekret, hvarigenom medborgaren Charles Louis Napoleon Bonaparte utropades till franska republikens president från denna dag och till andra Söndagen i Maj 1852.Ludvig Napoleon aflade derpå eden, höll ett kort tal till församlingen och begaf sig till palatset Elyske-Bourbon, der hans farbroder för 33 år sedan nedlaggt kejsarekronan. Hvad presidenten och hans regering utråttat, hvilka frukter deraf skola alstras för Frankrike och Europa, tillhör framtidens historici att visa verlden; nutidens biograf nedlågger alltså hår sin penna.