Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 1

-Det fruktade och utmärkta namn som nt bår skulle icke vara tillråckligt att besegra oss. Vi hafva blifvit både stårre och mindre sedan de berusningsdagar som denna man skånkte oss. Hans berömda regering år icke mer af denna verlden, och arfvingen till hans namn tånker nu med rördt hjerta på att linda proletariernas omståndigheter. Ja, detta skall blifva er åra! Det år hjertats band, som skall förena er med de republikanska själar, som Frankrike nn råknar millionsvis. ; Jag för min del hyser ingen misstanke, och om det stode i min makt, så skulle jag, sedan jag låst eder skrift, såtta tro till edra lösten och Öppna ert fångelse för att befria er och min hand för att motlaga er. Men ack! gör er inga illusioner! Alla som omgifva mig, ialla j som klångta efter bättre dagar, åro mörka och ängsliga i hågen. Ni kan blott besegra dem med demokratiska käånslor och jåmnlikhetslåror. Ni har nu sorgliga ferier, men ni förstår att begagna dem. Tala ofta till oss om frihet och förlossning, ädla sånge! Afven folket ligger fångslat som ni sjelf. Nutidens Napoleon år den, hvilken framtråder som en personisikation af folkets lidanden, liksom den förra var en personisikation af dess ära.Det lyckades således Ludvig Napoleon att ådraga sig den offentliga uppmårksamheten, och följaktligen var hans sängelse icke långre en graf för honom. Den dynastiska oppositionen betraktade honom med ett slags nyfikenhet, och nyfikenheten år nåra beslågtad med andra kånslor. Emellertid voro dessa statsmän försigtiga och vågade ingen direkt förbindelse med honom; de åtnöjde sig med att genom andra personer tillskicka honom hemlighetsfulla trösteord. Den enda som gick något långre var Odilon Barrot. Då denne var på ett besök i trakten af Ham, begaf han sig dit för att bese slottet. Han gick upp i det så kallade Connetabletornet, en mycket hög byggnad, hvarifrån man har en vidsträckt utsigt öfver den kringliggande trakten, och vid hvars sot den del af vallen ligger, der Ludvig Napoleon hade tillåtelse att promenera. Prinsen, som var underråttad om besöket, såg upp likasom tillfålligtvis; man helsade på hvarandra. Odilon Barrot kom ned, och ett samtal ågde rum. Från den tiden då prinsen kommit i förbindelse med demokratien, bröt han med sina medskyldiga srän Boulogne. Persigny bad tillochmed förgåfves att få dela fångelset med honom. I det hela hade Ludvig Napoleon nu intagit en ny stållning. Förr hade han sökt sitt stöd i kasernerna och förlitat sig på minnena från kejsartiden; vistandet i Ham hade satt honom i förbindelse med allvarsamma mån och med politiska idker af en annan natur. I stället att blott hafva varit en partigångare hade han omskapat sig till soldat för demokratien och derigenom förvårfvat sig nya, starka och pålitliga vånner och intrådde således då egentligen på den nuvarande politikens gebit. I fem år hade nu Ludvig Napoleon varit statsfånge på Ham. Regeringen, som hellre 2— —— ———