Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1852, sida 1

blygt småleende undan srän tröskeln, och tagande Jeanne Marics uppförande till föredöme, (ty denna hade helt hemmastadt inträdt i vindskammaren) insteg Felicite med sånkta ögonlock. Solen hvars stråle, som vi nysssagt, smek te stjelken af blomman som stod i fönstret, och dolde nåstan genom sitt intrångande rum mets och möblernas uselhet. Detta elånde, hvars bild skulle varit hjertslitandde om den upplysts af en grå halfdager, syntes mindre sorgligt och naket midt i det förblåndande skenet som upplyste alla fårgor och afrundada föremålens felaktiga konturer. Förösrigt doldes sången af en liten skärm uppstålld i ena hörnet. På några stegs afstånd ifrån fönstret stod Claudes bord höljdt af halftillskurna handskskinn jemte flera saxar. Bakom den innåt gående dårren, såg man den simpla obetsade valnöts-dagkistan, (utan marmorskifva) på kvilken en oågta postlins-tallrick med några lemningar af bråd och kött, en plåterad bågare och en vatten-karafin med en otillformad glaspropp. Fslicite hade följt Jeanne Marie till fånstret för att nårmare betrakta Nejlickan, hvarefter hon hade lutat sig litet ut genom fönstret och försökt att se ner på gatan. Men intagen af förskräckelse, hade hon kastat sig