Nyårsfanlasi.) Ur Korrespondenten från Landskrona. Svea sitter i äldrig skrud på bergen och gräter; kring honom samlar sig gubbar och gummor i stor mängd och deras jämmer och klagan höres vida: Tiden år död! Rundtomkring samlar sig en skara af ungdom; glädjen blandas i dans och löje och från tusen munnar jublas: Tiden år död! Men långt nere i dalen går en ensam vandrare i Nyårsnatten; han lyssnar till de gamles klagan och de ungas glådje och frågar med undran: är Tiden död? Enslingen stödjer sitt hufvud mot sin flata hand och i sin tanka utkastar han en teckning dfver -Tiden-. — Kåre vån! det var ett ko. EE — — — 2 eS 2 —