Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1852, sida 1

— Hin i er! ni år en präktig karl min vån ni glömmer ingenting, svarade hr Lubois. Til de tre uppråknade namnen kan ni ytterligare tillågga det af -herr Frumance-, och om nägon, liksom jag förut i dag, skulle såga oriktigt namn, antingen han såger Frumence, Mathurin eller Domairon, så kan ni i alla fall tryggt visa upp honom till hr Prudent. — Hähål heter han äfven Frumence? mum lade portvakten höjande på axlarne; det kan vara detsamma, ty oaktadt alla hans hotelser så år mannen ej så stark som han ser ut att vara! — Huru så? — Jo, det begripes. Hvartill tjenar det att ha flera namn ån vanligt och åndå blott ett ansigte? Och hvad betyder Domairon, Prudent, Frumence eller Mathurin, om hans krokiga nåsa, hans gröna glasögon och grå rock göra honom ökänd ibland tusen! — sannerligenl återtog hr Lubois, och jag som ej tänkte derpå! . Godmorgon kära ni, sade han räckande handen till portvakten för att trycka hans hand med en vänskaplig åtbård, som myckettycktes smickra honom. Hr Prudente vinster skulle vara små nog, om alla de syndare han klipper hade samma rubrik på honom, som ni har.