Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1852, sida 1

natt, och dersör blef det beståmdt, att man skulle vånta till den följande och emellertid tillbringa dagen på sjön. Klockan 12 om natten anlånde fartyget till Vimereux, men vattnet var för lågt, ångfartyget måste blifva liggande temligen långt ute och landstigningen verkstålldes med fartygets storbåt. Emedan denna måste gå flera gånger fram och tillbaka, voro alla icke landsatta förr ån efter klockan 2 på morgonen, och den tillämnade nattliga öfverrumplingen hvartill man satt sitt hopp, var således omöjlig. På kusten emottogos de af en löjtnant Åladenize, hvilken blifvit vunnen får prinsens sak, och strax derefter anlände några polisbetjenter, hvilka icke visste om de nyss anlånda voro smugglare eller skeppsbrutna. Dessa tullbetjenter tvingades att medfölja, och den lilla skaran intågade i Boulogne, utan att möta något motstånd eller våcka uppmårksamhet. I staden lågo, utom några gendarmer, ett kompani artillerister och 2 kompanier af det 42dra linieregementet under befål af kapten Col-Puygellier. Kl. 5 anlände de sammansvurna till kasernen, Aladenize gick in, samlade soldaterna och förkunnade dem, att Ludvig Philip upphört att regera, samt uppfordrade dem att stålla sig under kejsarens brorsons befål och med honom marschera mot Paris. Derpå tilltalade prinsen dem, soldaterna ropade: -Lefve kejsaren! och ämnade följa honom, då kaptenen jemnte några andra officerare ilade fram och hejdade dem. De sammansvurne måste begilva sig derifrån med oförrättadt årende. Alla bådo nu prinsen att gå ombord igen, men han ville icke gifva vika för första hindret, utan ville begifva sig till öfra delen af staden (la haute ville). Under vågen utdelades penningar oeh proklamationer till folket, som mera förvånades ån hånfördes af dessa besynnerliga demonstrationer. Emellertid hade underprefekten ilat till stållet, låtit stånga portarna till den öfra delen af staden och befallt hamnkaptenen att bemåktiga sig ängsartyget. De sammansvurna sågo nu, att allt var förloradt och skyndade ned till stranden; men både båt och ångfartyg voro borta. De kastade sig då i en råddningsbåt, som låg vid kusten och åmnade aflågsna sig i denna; men nationalgardet började skjuta från stranden; öfverste Voisin sårades, en annan af prinsens följeslagare dödades, och nu blefvo Ludvig Napoleon och hans lilla skara tillfångatagna och förda till kastellet i Boulogne. Då underråttelsen om denna håndelse kom till Paris med telegrafen, utfor pressen mot pretendenten och ölveröste med hån och förbannelser den vanvettingen, aom hyst den ursinniga afsigten att rycka Ludvig Philip ur Frankrikes kärlekssulla armar. Håstigast var Constitutionel, Thiers organ, som rasade mot -den förryckta ynglingen, som tror sig vara en Napoleon, derföre att han framkryster bonapartistiska proklamationer och slåpar med sig en lesvande örn-. Denna örn spelade en vigtig roll i alla de tidningsartiklar, i hvilka man stråfvade att göra Ludvig Napoleon löjlig. Emellertid ligger det icke i fransmån—— ss————