Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1852, sida 2

I I H I FRANKRIKE. Man våntade hvarje dag att den nya konstitutionen skulle blifva offentliggjord. Valen till den lagstisiknde församlingen tros skola åga rum i slutet af denna mänad och det nya parlamentet sammanträda i Maj. Att det nya parlamentet kommer att beStä af tvenne kamrar — en senat och en lagstiftande församling — deruti öfverensståmma alla berättelser. Enligt den förut åberopade korrespondenten i Times skall senaten ursprungligen bestå af 80 samtligen af presidenten utnåmnde medlemmar. Genom successiva utnånmingar af presidenten kan detta antal ökas ända till 120. Senatorerna erhålla ingen lön, men presidenten åger att i vissa sall efter sitt godtsianende tilldela vissa senatorer en pension af högst 20,000 fr. om året. Denna af presidenten helt och hållet beroende senat år sjelfva grundstenen i den nya författningen. Dess beslut skola ha samma kraft och giltighet som senatens under konsulartiden. Det den 20 Dec. antagna folkbeslutet sanktionerar i afseende på senaten den i Bonapartes proklamation af d. 2 Dec. uppstållda princip, hvilken beståmmer att senaten skall bestå af landets utmärktaste personer och utgöra ren predominerande makt, grundlagens och de offentliga friheternas våäktare-. Enligt denna definition på första kammaren kan presidenten tillågga henne alla möjliga funktioner, tillochmed sådana, som hafva en lagstiftande karakter. Lagstiftande församlingen skall, enligt samma korrespondent, bestå af lika många medlemmar, som Frankrike har arrondissementer. Det samma såger åfven UIndep. Belge, men tillågger, att man dervid icke kommer att följa den ojemna administrativa arrondissementsindelningen, utan bilda nya s. k. valarrondissementer, som hvart för sig innefattar ett någorlunda lika antal valmån. Valen, som ske med slutna sedlar och departementsvis, åro direkta och allmänna. Som dock de deputerade måste utan någon slags ersåttning bestrida sitt kall, så kunna inga andra personer våljas ån sådana, som åga nog förmögenhet, får att kunna tillbringa en stor del af året i Paris. Under kejsartiden ätnjöto lagstistande korpsens medlemmar ett ärligt underhäll af 10,000 fr. Församlingen skall våljas på 5 år och efter deras förlopp, fullståndigt förnyas. Presidenten skall förbehållas att, når han för godt finner upplösa, församlingen. I sådant sall skola nya val åga rum, men den nya lörsamlingen behöfver icke sammankallas förrän 6 månader derefter. Om den nyvalda församlingen icke kommer ösfverens med presidenten, så kan han utan vidare omständigheter upplösa densamma och i 6 månaders tid regera gemensamt med senaten, sedan denna blifvit beklådd med lagstistande församlingens attributer. Ester denna tids förlopp, kan presidenten, om han så för godt finner, oådja till nationen och af henne begåra en ännu ridsträcktare fullmakt, som såtter honom i stånd att besegra alla svårigheter. Intet ett enda ord yttrar författningen om en mångd frågor, som plåga anses som våsentliga beståndsdelar, såsom tryckfriheten, domrarnes oafsåttlighet, juryinråttningen, rättigheten att proklamera belågringstillständet, religionssriheten o. s. v. Alla dessa frågor skola regleras i särskilta organiska lagar. Ett dekret förordnar att alla guld-, silfveroch kopparmynt hådanefter på ena sidan skola båra presidentens bild (i stållet för den allegoriska bilden af republiken) med omskriften: Louis Napoleon Bonaparte; på baksidan orden: Republique francaise (i stållet får orden: Liberte, Egalits, Fraternitk) och i midten af en krans af eklåf och lager myntets vårde och året då det pråglats. På kanten af 20 och 5 francsstyckena skola i upphöjd stil stå orden: Dieu protege la France (Gud beskyddar Frankrike). Annars sörblifva mynten oföräna I a Ao Ä Om OM I) so