Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1852, sida 2

— Jag arbetar på kammaren. — Och ni har deroppe er sax, era verktyg? — De som jag hehöfver. — För hin i våld! men står det så till, då kan allt hjelpas ännu herr Claude, jag skall nåmna om det för husegaren och jag skall taga ner annoncen om ert rum. — Det år onödigt; ni har blott förekommit mig, ty jag ernade i alla fall flytta vid Aprilflyttningen. — För att bo nårmare er patron? fortfor Simon i det han lade armbågarne på luckorna för att prata mera beqvåmt. — Dot år möjligt, svarade Claude, och nu sedan jag tillfredsållt er nyfikenhet, så godafton! — Hå! hå! han år högfårdig! sade Simon orgt skrattande; man år stor på sig för det att man betalar hundratjugo francs hyra! måtte fan fara af med dig ditt nåt! — Tack vare portvakten, så visste alla hyresgåsterna att Claude blifvit uppsagd till nåsta flyttning; genom hans försorg blef det likaledes snart kåndt att handskmakarearbetaren icke mera arbetade hos sin patron, men att han hade fullt arbete hemma oen att han