Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1852, sida 1

— Ni kan såtta er. Mathurin satte sig helt förbluffad. Hr Lubois tog fram ur en låda tvenne karterade pappersark. — Ni har förtroende till min namnteckning? frågade han honom. — Ett obegrånsadt förtroende, svarade procentaren med blixtrande ögon. — Det år rått lyckligt. Jag skall skrifva en vexel på tusen francs, på tio dagars sigt; skrif ett qvitto åt Claude på denna summa. — Tio dagar efter . . . . femton procent, stammade Mathurin utom sig af glådje, (men urstånd att vid något tillfålle försumma sitt intresse), det gör ... — Hår år fem francs, sade sidenkramhandlaren i det han kastade ett femfrancstycke i hans hatt. Mathurin steg upp, skref qvittenset och stoppade hos sig de fem francs och vexeln. — Hårigenomy fortfor hr Lubois, blir ni ej mera utsatt för att få vadorne sönderrifna af Claude katt. — Huru? Har Claude sagt er? . . utropaI de rodnande Mathurin, vill han då ej skicka mera något genom min tillhjelp!