Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1852, sida 1

— ÅA kors! du narras! svarade fru Lubois alldeles utom sig af förvåning. — Nej, nej, det var allt han sjelf! Får hin i våld! Han har qvar sin stora hatt, sin jemgrå rock, sina gröna glasögon och Simon be dyrar att han går hvar måndag upp till Claude. Sidenkramhandlaren och hans hustru utbytte menande blickar. —, Föy s—nm jag måste tala vid honom, hår år säkert rugglor i mossan-. I detsamma hördes individens stöflor knarra i trappan som han gick utsöre med hastiga steg. Sidenkramhandlaren Öppnade ånyo dårren till korridoren. — hörpå Domairon! herr Domairon! ropade han till honom, i det han hejdade honom i förbifarten, skulle ni vilja vara god och såga mig hvad ni har med Claude att bestålla? — Det år Clandes hemlighet och icke min, svarade individen med len ståmma, utan att låta förvilla sig af frågan. Han helsade med en lugn och böslig åtbård på sidenkramhandlaren och försvann genom porten. — laså! det år ej din hemlighet, det år