Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1852, sida 3

Ivarjehanda. Musikens verkningar. Då Angustinus hörde biskopen i Mailand sjunga, kunde han icke återhålla sina tårar, och fattade de lastaste beslut att omvända sig. Konung Erik i Danmark hade en virtuos vid sitt hof, hvilken skröt af att han genom sin konst kunde framkalla Sorg, glådje, sektmod och vrede; knappt hade konungen hört talas derom, förrän ban fick lust att låta anstålla prof med sig sjelf. Konstnären spelte och uppvåckte först sorg, derpå glådje — och slutligen ett sådant raseri hos konungen, att denne nedgjorde några af den i bast tillkallade vakten, och sedermera, når ban återkom till sinnen, för att visa sin anger Öfver denna dårskap, begick en ännu större — genom sin valsart till Jerusalem. Franska konungen Carl IX:s samvete vaknade snart ester det blodiga parisiska bröllopet; förfårliga drömmar qvalde honom. Man påstår såsom såkert, att han från den stunden hufvudsakligen hade musiken att tacka för sin nattro. En viss doge i Venedig försattes af en luthspelare i en så hästig sinnesskakning, att han icke längre förmådde uthärda, utan måste låta besalla honom att upphöra med sitt spel.